
E:s födelsedagspresent – badleksaker i naturgummi
Det här med presenter vet jag är ett känsligt ämne, och ändå tänkte jag ta upp det på nytt. Varför, kan man fråga sig (inklusive jag själv).
Det började med att vi fick frågan om vad E fått i present av oss på sin ettårsdag, det har jag ju inte skrivit om på bloggen. Svaret är vi tidigt bestämde oss för att ge E få presenter. Hon är så liten att hon inte riktigt förstår vad en present är, vi tycker inte att hon behöver ha supermycket leksaker, och vi visste att hon skulle få en del andra presenter.
Till sist bestämde vi oss för att köpa två saker: Ett maracas-ägg eftersom hon fullkomligt älskar de som finns på öppna förskolan, och något som vi tycker att hon borde ha, nämligen badleksaker. Det är badleksakerna som gett upphov till hela det här inlägget, eftersom badleksaker var något hon egentligen redan hade.
Helt vanliga badleksaker i mjuk plast från Kina. Jag kände redan när E fick dessa badleksaker i julklapp att jag inte tyckte att det var så jätteroligt, men vi lät henne ändå ha dem i badet eftersom det var en present. Efter några bad bestämde jag mig dock för att plocka bort leksakerna på grund av min egen obehagskänsla. Fel eller rätt?
Det kommer att komma en dag när E själv har synpunkter på vad som är en bra och dålig present, det vet jag. Men så länge jag kan utöva mitt moderliga överseende kring vad som är bra och dåligt för henne så kommer jag att göra det. Nu när hon är så liten känns det dessutom viktigt att göra det, eftersom hon gärna stoppar saker i munnen. Jag mår dåligt som mamma av att stå och se på när hon sitter och snuttar på plast av den typ som det varnats om i media den senaste tiden. För mig är hennes hälsa det viktigaste, och jag vill helt enkelt inte att hon suger på plast som jag vet kan innehålla otrevliga ämnen.
Jag kan förstå att inte alla håller med, särskilt inte om man inte ser på plast på det sättet (eller genusriktade leksaker med för den delen). Men om vi gör om exemplet: Säg att du tycker att det absolut är fel att barn ska leka krig/med vapen. På födelsedagen/julafton kommer en snäll släkting och ger ditt barn just den typ av vapen som du är emot. Låter du barnet behålla och leka med vapnet just för att det är en present, eller plockar du undan det vid ett väl valt tillfälle?
Fast egentligen hade jag inte tänkt att det här inlägget skulle handla om huruvida man skulle plocka bort presenter från sitt barn (eftersom jag redan vet hur jag ställer mig i frågan), utan snarare om vad man gör med de saker man plockat bort. Det behöver dessutom inte vara presenter, utan kan också vara ärvda saker som man till exempel fått i en kasse med uppmaningen ”ta vad du vill ha och gör vad du vill med resten”, eller saker man helt enkelt rensat ut av olika anledningar.
Vi har några sådana saker i vårt hem nu, och min fundering är om jag ska ge dem till vänner och bekantas barn, eller till den närliggande Stadsmissionen. Kan man ge bort saker som man inte tycker är lämpliga och till och med farliga för sitt eget barn, till ett annat? Ska man alltid föregå med gott exempel, även om man vet att barnets föräldrar inte har samma åsikter och barnet har massvis med leksaker av den typen hemma (till exempel plastsaker)?
Dessutom kanske det ska tilläggas, behöver det ju inte heller vara barnsaker, det kan också vara fina burkar i plast, krämer, husgeråd eller vad som helst.
Hur resonerar ni andra i frågan?