Det här med köpt gröt eller egen

Vi har hittills valt att laga egen gröt till lilla E, trots alla instruktioner om att man ska ge barnet industrigröt/välling. Anledningen till att köpegröt rekommenderas är att den industritillverkade gröten/vällingen är berikad med järn och mineraler. Jag har varit skeptiskt till detta råd, liksom jag alltid är när något industritillverkat anger att det ska vara bättre och nyttigare än hemgjort.

Tyvärr har jag inte kunnat hitta någon större information om ämnet på nätet – de siter där frågan lyfts upp tystas ganska snabbt från dietister och andra med ”ge barnet industrigröt/mat”. Jag förstår att man måste följa Livsmedelsverkets rekommendationer i de råd man ger, men det skulle ju vara trevligt om debatten kunde vara mer öppen och att de föräldrar som inte vill ge sina bebisar industrimat kan få hjälp och råd de med, och där svaren inte bara blir att köpegröten är bättre för att den ”är berikad” eller för att ”det är vad Livsmedelsverket rekommenderar”.

Det rekommenderade dagsintaget av järn för en bebis på 6-11 månader är 8 mg, enligt Livsmedelsverket. Just järnvärdet anges som en av de viktigaste berikningarna och extra viktigt för oss som vegetarianer.
En genomgång av köpegrötarnas innehåll visar att:
Hipps mildgröt för 6 månader innehåller 3,2 mg järn per 100 g.
Sempers dinkelgröt innehåller 8,5 mg järn per 100 g
Nestlés havregröt med päron innehåller 10 mg per 100 g.
Jämför vi det med skrädmjölet som vi fått tips om att göra gröt av, så innehåller Saltå Kvarns variant 5,3 mg per 100 g. Likaså havregrynen från samma tillverkare. Hirs är också rikt på järn och innhåller 5 mg per 100 g.
Som ytterligare information kan ges att en portion innehåller ungefär 30 g mjöl/grötblandning.

Det är alltså ingen tvekan om att de flesta köpegrötarna innehåller mer järn, men inte ens Nestlés gröt räcker för att täcka det rekommenderade dagsintaget om man som vi ger två portioner gröt om dagen. Vi försöker därför att tänka på järnvärdet i den övriga mat hon får i sig, och ser till att hon äter järnrika livsmedel som broccoli, aprikoser, och kikärtor, plus att vi lagar maten i gjutjärnsgröta vilket ska öka järnhalten. Dessutom försöker vi att toppa gröten med någon c-vitaminrik frukt- eller bärpuré (t ex svarta vinbär eller kiwi) för att öka järnupptaget. C-vitamin är ju tillsatt i köpegrötarna, men man behöver inte äta mycket för att få sig samma mängd vitamin. (T ex 25 g svarta vinbär för lika mycket c-vitamin som 100 g av Hipps gröt innehåller.)

Den främst anledningen till att vi vill göra egen gröt till E är dock inte att vi tror att hon får i sig mer näring av vår egen gröt, utan att vad hon inte får i sig. Köpegröten och vällingen innehåller ju nämligen en massa annat, som inte känns så nyttigt – som maltodextrin, vassle, skummjölk, palmolja, emulgeringsmedel.

För mig känns det dessutom lite fel i inställningen att det mesta näringintaget ska komma från gröt – när det finns så mycket annan god och nyttig mat! Vi försöker generellt sett tänka på näringsvärdet för stort sett allt i det vi ger till lilla E (precis som vi gör med maten till oss själva). Jag är faktiskt ganska stolt över att själv ha väldigt bra järnvärde, så pass bra att jag inte behövde äta järntabletter under hela graviditeten. Inte illa för en som inte äter kött! Jag tänker att kan jag lyckas med mitt eget näringsintag så borde vi kunna få till en bra balans för lilla E också.

PS. För den som är intresserad av att göra skrädmjölsgröt/välling så finns ett recept här. Kan verkligen rekommenderas av oss, förutom att lilla E äter den med god aptit, så luktar den fantastiskt gott (till skillnad från den köpegröt vi testat).

Även Ekonördarna på Lyckobacken delar med sig av ett recept på hemgjord gröt.

På bilderna syns skrädmjölsgröt med tranbärspuré (överst) och en gröt med havrekross toppad med kiwi (underst).

2011/09/292013/01/17 av ekomammaistan Kategorier: barn, barnmat 41 kommentarer