När E föddes, del 1

Tre dagar senare var den här magen puts väck!

På fredagen var det dags för övertidskontroll. Jag var då i vecka 41+0 och hade då haft sammandragningar i nästan en veckas tid, med intervaller som oftast låg mellan 15 och 5 minuter. Hoppet hade som sagt gått upp och ner under den gångna veckan – var det dags snart, var det inte dags?

Barnmorskan gjorde en undersökning, och konstaterade att jag var öppen 1,5 cm, att livmodertappen hade kortats och att hon kunde känna barnets huvud med fingrarna. Heja, tänkte jag och hoppades på att det snart skulle vara dags. Åtminstone inom en vecka. Så det där behöver jag säkert inte tänka på, tänkte jag när hon sa att ”Och så ska vi prata om igångsättning…”. Men sen kom nästa ord ”…imorgon”. Det visade sig nämligen att som ivf:are räknas man som överburen vid 41+0 och inte vid 42+0, och igångsättningen sker då på 41+1 istället för på 42+1. Tack för att vi fått den informationen tidigare!

Det var helt enkelt bara att åka hem och ställa in sig på att nästa dag skulle det bli bebis. Känslorna var väldigt blandade, men mest negativa. För var det något jag inte ville så var det att bli igångsatt – jag ville ju ha en naturlig förlossning! Jag hade laddat för att gå hemma med värkar och att få vara hemma tills det var dags. Tima värkar, ta varma duschar och kanske sträckse någon tv-serie medan maken masserade ryggen. Dessutom betydde igångsättningen att vi skulle föda på SÖS istället för på Södra BB där vi gått hela graviditeten och där jag kände mig väldigt hemma och trygg.

Något som jag gissar ytterligare hjälpte känslorna på traven var den usla broschyren vi fick om igångsättning. (Förutom chocken att det skulle ske redan dagen efter alltså.) Där fanns bland annat info som ”förbered er på att det tar flera dygn” och ”om värkarbetet inte kommit igång före natten får din partner åka hem” – vilken motivationshöjare! Efter det var jag lite extra deppad och ville mest bara grina…

Jag känner mig fortfarande besviken över att barnmorskan som gjorde överburenhetskontrollen släppte iväg oss utan att diskutera mina känslor kring det hela – hon märkte ju att vi blev minst sagt förvånande av beskedet. Och framför allt hade jag önskat att min barnmorska hade varit mer kunnig kring hur de hanterar IVF-graviditeter och förberett oss redan innan på att vi bara fick gå till 41+1. Då hade vi redan från början vetat att vi hade högre risk för igångsättning, och därmed mindre chans att få vara på Södra BB. Och framför allt vetat vilken deadline vi hade och kunnat ställa in oss på det istället för att sitta där på barnmorskans kontor och känna oss väldigt väldigt förvånade över att det var dags redan nästa dag.

Men så fanns det ju också en positiv sak också – vi skulle bli föräldrar, och det redan nästa dag!

Annonser

7 reaktioner på ”När E föddes, del 1

  1. Fanns det en broschyr om igångsättning alltså?! Den fick aldrig vi men det kanske var lika bra det. Jag hade dött om det tagit flera dygn, special-BB på Sös var ingen hit…

    • Som jag minns det så var det inte så mycket information i den där broschyren så jag hade nog hellre varit utan.

  2. Alltså igångsättningar, slutar de inte nästan alltid med en jobbig förlossning?? Läskigt. Ser med spänning fram mot resten 🙂 b har kräkts sen 04, liten trasa i soffan mellan atackerna. 😦

    • Det är väl större risk i och med att man driver på fast kroppen inte är redo :-(, men jag har hört om bra förlossningar också, så det behöver inte vara så illa. Stackars sjuklingen, hoppas att han blir bättre snart!

  3. Du hade verkligen värsta snygga supermagen! 🙂 Jag blir sentimental bara av att läsa andras förlossningsberättelser, tror jag får hålla mig från min egen.. 😀 Förstår hur du kände inför att bli igångsatt, jag kände likadant, att jag ville att kroppen skulle få ”sköta det själv”. Men E kom ju ut till er välbehållen, och det var ju det viktigaste 🙂

    Sv: Säkerheten går först här också! Hade Astrid inte kunnat klättra ur sängen själv hade vi aldrig börjat med den nu. Trappen är ett annat fint exempel, hon kan klättra både upp och ned, men får inte göra det utan att nån av oss går nedanför. Stängda grindar ett bra tag till!

    • Tack, vad glad jag blir! Jag blir också väldigt senimental, och nu när vi börjar närma oss ettårsdagen så börjar det bli riktigt illa…:-)

  4. Pingback: När E föddes, del 2 | Ekomamma i stan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s