Stockholmare sämst på att återvinna el

Stockholmarna är sämst i Sverige på att återvinna elskrot, skriver DN. Tyvärr inte så förvånande tycker jag, med tanke på att staden lagt  ner den enda återvinningscentral som fungerade hyfsat att ta sig till utan bil.

Det finns en ”farligt avfalls-lastbil” som vi stockholmare kan lämna mindre elavfall, glödlampor, oljor och liknande till. Första gången den kommer till min närmaste uppställningsplats för året är 13 mars och då står den där 45 minuter. Har vi något som går sönder i början av året ska vi alltså förvara elskrotet hemma nästan två och en halv månad. Är det bara jag som tycker att det är lite länge?

Sedan kommer den dit ytterligare sju gånger under året, lite ojämnt fördelat så att tre av gångerna ligger i maj, tre i september, och ingen i april, juni, juli, oktober och december. Det är en väldigt bra grej att lastbilen finns, men skulle man av någon anledning missa en gång, så kan det vara väldigt länge till nästa.

Det finns dock ytterligare en aspekt av det hela. 16,27 kilo elskrot per invånare samlandes in förra året. Låter inte det galet mycket? Är det verkligen elskrot vi talar om här? Hur många av de tjocktv-apparater som slängdes förra året gjorde det för att de gått sönder, och hur många slängdes för att ägaren tyckte att det var dags att uppgradera till en ny, plattare tv?

Det är helt klart viktigt att det ska vara enkelt att lämna in uttjänta prylar till återvinning, men vi måste också fråga oss varför vi slänger så mycket saker. Varför vi känner oss nödgade att slänga saker som fortfarande fungerar, varför saker håller så dåligt och inte går att laga när de väl pajar. Förr i tiden var det självklart att byta ut en sladd på en till exempel ett våffeljärn som inte fungerade, idag tror jag inte ens att det är möjligt och skulle jag vilja försöka kan jag slå vad om att jag får ett skratt rakt i ansiktet och en uppmaning om att ”det är bara att köpa en ny”. Så var det i alla fall när min förra dator gick sönder.

Det skulle ju vara toppen om det var så att stockholmarna återvann mindre för att vi konsumerar mindre och lagar mer, men tyvärr tror jag att det är en utopi. Jag kan bara hoppas att det kan vara ett tänkbart scenario i framtiden.

Annonser

6 reaktioner på ”Stockholmare sämst på att återvinna el

  1. Vår brf har satsat ganska hårt på återvinning så vi har möjlighet att sopsortera det mesta på ”hemmaplan”. Bra prioritering av nya styrelsen som tydligen inspirerat oss boende för enligt senaste informationsbladet sorteras det som aldrig förr! Tjoho!

    • Åh vad bra! Det underlättar ju verkligen om man kan göra det mesta utan att lämna huset.

  2. Närheten till återvinningsmöjligheter är inte bara dålig i storstan tyvärr, här krävs det bil för att ta sig till soptippen där närmsta insamling för elavfall finns. Tror att det här finns i sophusen för vissa hyresbolag eller brf:er, jag får nog smita in och leta nästa gång jag har något elskrot och ska till stan 😉

    • Nej, det är väl ingen ovanlighet att det inte finns någon återvinning nära. Men som du säger så finns det ju för viss bostäder, vet att vi hade så när jag bodde i umeå – supersmidigt. Vi har flera släktingar som har så nu, så det händer då och då att jag ”tjuvslänger” hos dem.

  3. Men den här lastbilen, är det bara i innerstan eller? Jag kan inte komma ihåg hur vi gjorde innan vi skaffade bil men jag minns ingen lastbil iaf…

    • Jag vet faktiskt inte, men jag skulle nog tro det. Vi har fått hem en lapp i brevlådan och där handlar det bara om vårt näromdråde, dvs söder. Kanske tänker de att de som bor utanför innerstan har bil? (Men det är ju galet tänkt i sådana fall.)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s