Att äta som en familj

Mina matvanor är något som ofta diskuteras när jag träffar nya människor (och gamla bekantskaper också för den delen). En av de vanligaste frågorna jag får är om min man ”också äter vegetariskt?”.

Visserligen är frågan felställd, eftersom jag faktiskt inte är vegetarian längre utan bara inte äter kött, men svaret är att vi äter likadant. (Det här med vegetarianer som äter fisk är för övrigt en av de vanligaste missuppfattningarna jag hört, vilket kan vara väldigt störande för de som faktiskt är vegetarianer.)

Det var på vår bröllopsresa för tre år sedan som vi fattade det gemensamma beslutet att börja äta fisk, efter många år som vegetarianer. Beslutet var helt och hållet ett praktiskt sådant. Vi var så fruktansvärt less på att en så stor del av den resa som vi längtat efter så länge skulle gå åt att leta efter mat som vi kunde äta. Mat som, när vi väl hittade något som såg bra ut, många gånger visade sig vara totalt oätbar.

Från början var tanken att vi skulle ha fiskätandet som en nödlösning, när vi åt ute och det inte fanns vegetariskt på menyn, eller när vi blev bjudna på middag av de äldre släktingar som brukade sucka av frustration för att de inte visste vad de skulle laga. Jag tror att det var i samma veva som jag blev gravid som vi övergick till att laga fisk till vardags hemma, eftersom det pratade så mycket om fetter och omega tre som skulle vara så nödvändigt för barnet. Idag äter vi fisk 1-2 gånger i veckan.

Att det blev fiskätare av oss till slut är egentligen inte så konstigt eftersom vi båda tycker att det är väldigt gott, och till skillnad från köttet slutade med det mer av principskäl än att vi inte tyckte om det. Maken har dessutom ett nyväckt fiskeintresse och ger sig mer än gärna ut och fiskar på vårt lantställe. Helt rätt tycker jag, för ska man äta ett djur så är det inte mer än rätt att man är den som dödar det också.

Att vi äter likadant känns väldigt smidigt och för oss är det det rätta sättet. Jag vet familjer där en person är vegetarian och den andra köttätare, och där de antingen lagar vegetariskt hemma och den andra personen äter kött ibland som lunch på jobbet eller där man äter kött hemma och vegetarianen anpassar sin mat. Min efarenhet bland mina vänner är dock att alla utom en till slut övergått till den enas sätt att äta.

Hur blir det då för E? Det är en vanlig fråga som jag också får. Vi kör på vår linje ovan och E äter alltså vegetariskt och fisk. Om den dagen kommer när hon säger att hon vill äta kött så får vi ta diskussionen då. Än så länge är det vi föräldrar som bestämmer, och då är det självklart att hon äter som vi gör så att hela familjen äter likadant.

Annonser

9 reaktioner på ”Att äta som en familj

  1. Haha nä det är lite missvisande när folk käkar fisk när de anser sig vara vegetarianer… Jag så alltid att jag inte åt kött istället. Och nu säger jag att vi äter mkt vegetariskt 🙂

    • Jag brukar också säga att jag inte äter köpp, men att säga ”mycket vegetariskt” är ju också bra.

  2. Min preggosyster är vegetarian, men äter fisk nu under graviditeten. Hennes sambo är inte veggo, men de äter vegetariskt under veckorna och sen på helgen kan han steka en köttbit/göra en gryta/laga något köttigt åt sig själv. Det har fallit sig helt naturligt hemma hos dem att göra så.

    Sv: Ja, men visst är det lite roligt att man nu tycker det känns lyxigt att städa om man får göra det ifred? Perspektiven har förändrats.. 🙂

    Alla framsteg, stora som små är så roliga att se. Att se hur de kopplar ihop sammanhang och personer, platser och händelser, det är ju magiskt. Varje vecka när vi kommer till badhuset så vet Astrid precis vart vi ska gå och är alldeles studsig i benen 🙂

    • Intressant att höra hur andra gör med maten. Det låter ju smart att köra vegetariska veckor och sedan ha mer ”fritt” på helgen. Och känns det naturligt och lätt så varför inte köra på

  3. För mig är det också mycket det praktiska som styr. Här hemma har vi kommit överens tillsammans om att äta fisk och skaldjur men inte annat kött. Detsamma när man väljer maten själv om man äter ute. Eftersom jag inte tål gluten så kan det vara ganska svårt att hitta vegetarisk mat som funkar när man är på språng eller på resor t ex. Så blir jag bortbjuden eller har svårt att hitta mat som funkar så kan jag äta kött. Men det har bara behövts några få gånger senaste halvåret. Jag tänker att det är bättre att göra nåt som funkar än att helt ge upp ambitioner pga att några få undantag krävs.

    • Intressant att höra hur ni resonerar! Jag håller helt med om att det är bättre att göra något som funkar, och att göra undantagen några gånger då och då är ju bättre än att ge upp som du säger. Jag har hört om många nu som är vegetarianer eller fiskätare hemma, men kan tänka sig att äta kött borta av enkelhetsskäl. Alla sätt som får folk att äta mindre kött är bra tycker jag! 🙂

  4. Men hur tänker ni när det gäller fisk och miljögifter? Jag tycker mycket om fisk men känner mig osäker på vilken fisk man vågar äta. Jag ammar dessutom och vill inte föra över gifter till min dotter. Men enligt Naturskyddsföreningen innehåller ju t.ex odlad lax från Norge mycket gifter.

    • Det där är akilleshälen i det hela… Jag försöker att köpa kravmärkt fisk, i alla fall till den fisk vi ger till E. Till oss har jag försökt att köpa MSC-märkt fisk åtminstone, men det handlar ju mer om hållbart fiske än om gifter. Jag är verkligen ledsen att jag missade Naturskyddsföreningens föreläsning om detta som var för något halvår sedan, för just fisk skulle jag verkligen vilja veta mer om. Kanske borde sätta mig in i det hela lite mer och sedan skriva om det på bloggen. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s