Två första

Hemma från ett sent barnkalas, minsta kusinen fyllde ett och det firades med middag och fika. Tänk vad tiden går att de som nyss var tre så parvlar nu alla är året!

Kalaset innebar två första för E – första godisbiten som trillade ur en av de större barnens påse och raskt stoppades i E:s lilla mun. En zoo från en tablettask var det, och den verkade slinka ner. Vi försöker ju som sagt att hålla E borta från godis, men en ”olycka” hit eller dit spelar ju ingen roll. Mindre roligt var första smockan. E:s chockade min när hon förstod att hon blivit slagen (med flit) fick mig nästan att brista i tårar. Blödiga mamman! Sen var hon lite mer försiktig efter det och höll gärna mamma i handen när vi skulle gå ut till de andra. Usch, vad många hårdheter de kommer behöva lära sig, de små liven.

Annonser

9 reaktioner på ”Två första

  1. åh hu, jag är så barnslig att jag blir SUR på ungar som knuffar/slår mitt barn och vill i smyg gasta i högan sky på dem trots att de är för små för att fatta.

  2. Vänta tills hon GER sin första smocka.
    Du förstår väl det redan men när hon börjar på förskola kommer det ske saker som du inte vet eller har kontroll över. Hon kommer komma hem med blåmärken, bitsår o skrapade knän. bäst att du börjar förbereda dig mentalt!
    Om ni funderar på syskon så kan du också se fram emot medvetna svartsjuke-sparkar o slag. det är inte så kul när ens barn slår varandra, man lever ju med hoppet att de ska gilla varann lixom…

    • Det beror nog iofs också på åldersskillnad mellan barnen. om man väntar tio år så kanske inte en 10-åring slår en bebis men om man (som vi) har en 2-åring som testar alla gränser som finns så blir det en del…

    • Haha, jag tänkte faktiskt skriva just det i inlägget att tänk vad jobbigt när det plötsligt är hon som smockar till…

      Det blir spännande att se när det blir syskon, hur hon reagerar. Hittills har katten fått en del hårda nypor ibland men oftast klappar hon faktiskt väldigt försiktigt. Med kusinerna funkar det också förvånansvärt smärtfritt, det har varit några ”rycka leksaker från varandra” men inte så mycket mer. Det är ju dock en helt annan konkurrens med ett eget syskon, så det återstår ju att se. Sen kan jag säga från min egen erfarenhet att visst spelar ålderskillnaden roll, men det beror ju lite på. En liten unge som testar alla gränser kan vara nog så påfrestande när man är sju år äldre också, och då kan det hända att den lilla får sig en smäll…fast å vad jag länge skämdes över det.

  3. Jag tror inte att man ska se det som enbart negativt, det är små barns sätt att visa vad de tycker och känner. Så har det alltid varitoch så måste det få vara. Det är ett bevis för hur viktigt det sociala utbytet med andra barn är även för de allra minsta. Det är så mycket de lär sig i dessa möten.

    Sen är det klart att man inte ska uppmuntra någon att slå, bita eller riva någon annan. Men det är på nåt sätt värre i vuxnas (föräldrars) ögon än det är där i det lilla barnet.

    • Ja, du har helt rätt. Både i att det inte bara är negativt och att det är värre för mig. Sedan finns det ju dock olika kontexter, ett barn som säger ifrån genom att slå till känns för mig som en helt annat sak än ett barn som till synes oprovocerat springer fram och slår ett annat barn som leker själv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s