Första lämningen

Både jag och maken är hemma, men inget barn. Lite konstig känsla.

Lämningen gick för övrigt superbra. E var redan halvvägs in själv när hon tog pedagogen i handen, kastade två snabba slängpussar till morsan och stack in. Mamman däremot tog sig utanför gården och fick sedan stå och torka tårar en stund! Tänk att hon är så stor, och liten på samma gång!

Frågan är vad jag ska göra med all denna fria tid innan hämtning? Packa lite Traderapaket, sortera lite kläder och städa kanske? Eller bara sitta vid datorn?

Annonser

10 reaktioner på ”Första lämningen

    • Ja, särskilt att både jag och maken var hemma. Flera gånger kom jag på mig själv med att lyssna ”om hon vaknat” för det var ungefär som när hon sover middag…

  1. Haha, visst är det skumt?! Vad skönt att lämningen gick bra, och jag hoppas att hon fick en bra dag 🙂 Man får vara ledsen! Det här är nog ett av de största stegen våra barn tar på vägen mot självständighet, så det är klart att det känns vemodigt!

    Sv: Tack! Magen känns som en riktig badboll, måste kolla om den någonsin nådde 35cm med Astrid..Det känns då inte som det 🙂

    Det är få vänner man har kvar så nära från tonåren och in i ”vuxenlivet”, men jag är rätt säker att vi kommer hålla hårt i varandra tills pensionen kommer 😉

    • Hon hade haft det toppen! Vilket jag visste, men det är svårt att låta blir att tycka att det är sorligt ändå. Jag kanske får skylla på gravidhormonerna annars… 😉

  2. Jag vet att du tycker det är jobbigt att lämna E på förskolan men känns det inte ens en liten gnutta kul?
    Jag tyckte det var konstigt o ovant men jättespännande o roligt att Lovis fick ”sitt eget” liv.

    • Jo, det känns superkul på samma gång, men det får inte lika mycket utrymme på bloggen av någon anledning. Framförallt är jag superglad att hon nu får jämnåriga kompisar (hon har ju sina kusiner men det är ju familjen liksom och inte samma sak). Och så ska det faktiskt blir lite skönt att jobba också.

  3. Måste vara en konstig känsla, jag kan inte minnas att vi varit hemma samtidigt utan Rut. När vi varit ”barnfria” har det varit för att vi varit på galej eller liknande. Skönt att det går så bra med inskolningen!!

    • Nej, det är som du säger att oftast har vi varit ute när vi haft barnvakt. Kan bara komma på den gången E sov hos min mamma för då sov vi ju hemma så stunden när vi kom hem från bion och vid frukosten var vi själva.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s