Varför inte vara lite snäll idag?

Snällhet är verkligen en underskattad egenskap som borde premieras mer. För visst blir du gladare av ett ”ha en trevlig dag” från kassörskan i matbutiken, ett ”tack” när du håller upp dörren för den som kommer efter, eller kanske rent av att dörren hålls upp åt dig.

Den senaste tiden när jag åkt till jobbet har bussen varit full flera gånger, och att en person då rest sig upp och frågat om jag vill sitta har verkligen gjort min dag. Den är kanske en liten gest, men för mig handlar det mycket om hur man ser på sina medmänniskor och att man kan tänka sig att ge upp ett privilegium för någon annan som behöver det bättre.

Ett annat exempel är min kollega som skulle åka till Ikea och utan omsvep erbjöd sig att handla åt mig. Eftersom vi inte har bil blir det sällan av för oss att åka dit så det var verkligen toppen att få hjälp att köpa den där extra förvaringen till garderoben som vi behövde.

Eller varför inte ta ett exempel från en kollega som brukar säga att jag har så fin mage. Det betyder också mycket eftersom jag vissa dagar mest känner mig tjock och inte alls fin.

Många gånger handlar det om små saker som kanske innebär litet eller inget besvär för den som gör det där extra, men som jag tror många inte tänker på har betydelse. Varför? För att vi kanske är rädda att göra bort oss, att anses som fåniga. Men som jag sa till en kollega häromdagen som frågade mig om råd om hen skulle maila ett tackbrev till en person som verkligen varit hjälpsam – ”har någon nånsin blivit ledsen över att få en komplimang?”.

Så varför inte ta den där extra tiden att säga ”tack”, ”ha en trevlig dag” eller att kollegan ser så himla fräsch ut idag. Jag lovar att höstmörkret kommer att kännas lite mysigare.

Annonser

6 reaktioner på ”Varför inte vara lite snäll idag?

  1. Jag försöker alltid vara trevlig mot mina med människor och säga tack och hälsa på folk man träffar på gården osv. Men vissa människor har det verkligen inte i säg känns det som. Vår granne mitt emot oss t.ex. man kan möta henne i trappuppgången, typ stå komma ut när hon står och låser sin dörr, då tittar hon bort och går iväg. Hur kan man INTE säga hej till sina grannar när man möts så där. beats me.

    Sen kan jag ibland också tänka i vissa situationer efter att jag har sagt tack att ska jag verkligen ens behöva säga tack för en så självklar sak. Som här om dagen när jag gick med barnvagnen till Ica så var det en av de jobbar som stod och pratade med en kompis precis vid ingången så jag kom inte fram, så då sa jag ”ursäkta får jag komma fram” å dom tittar lite på mig och tar typ ett steg åt sidan så jag lyckas krångla mig fram… och jag säger tack. Då tycker man ibland att man kanske är lite för trevlig. 😉

    • Jag tror att det svåra är det där att ta sig förbi och vara trevlig även mot de otrevliga. Det är mitt mål, som prövas varje dag i kollektivtrafiken…

  2. Superbra, helt rätt! De små orden, tankarna, hjälpsamheten i vardagen… som gör det. Finns några som gör min dag ibland utan att veta om det, för att de är så vardagsrara. Förhoppningsvis gör jag någons dag ibland också. Du gjorde mig glad med ditt inlägg så, tack!
    Och kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s