Vabbruari och hur vi resonerar kring läkemedel

Det har varit lite tyst här inne ett tag nu, vilket helt enkelt beror på bristande ork. I år har vår familj haft ”vabbruari” med allt vad det innebär. Jag tänkte därför ta tillfället i akt och skriva om hur vi resonerar när det gäller läkemedel eftersom det är en ”het potatis” bland många miljömedvetna och det finns en falang som helt vill undvika vaccin/läkemedel. Jag vill därför gärna förtydliga hur vi resonerar i detta ämne.

Som jag tidigare har nämnt så vaccinerar vi våra barn enligt det allmänna vaccinationsprogrammet och vi har även valt att vaccinera hela familjen mot TBE då vi har sommarstuga i ett fästingtätt område. Jag anser att dessa vaccinationer är väl beprövade och att de skyddar mot sjukdomar som vi verkligen inte vill ha. Däremot hade jag nog inte valt att vaccinera barnen mot svininfluensan om de hade varit små då. Det var ett så pass nytt, obeprövat vaccin och inget av våra barn tillhör någon riskgrupp. Men generellt tycker vi att vaccin är bra. Jag kan tänka mig att de säkert innehåller en del som vi kanske skulle vilja undvika i andra sammanhang men vi tycker att att det är viktigare att barnen blir vaccinerade och skyddade mot dessa sjukdomar.

Likadant litar vi på vården när det kommer till receptbelagda läkemedel. På vårdcentralen där barnen är skrivna är de restriktiva med läkemedel så jag vet dessutom att de inte kommer att propagera för det i onödan. Anser en läkare att våra barn behöver antibiotika eller liknande så litar vi på det.

Det vi är lite mer restriktiva med är receptfria läkemedel och fram till ganska nyligen så hade vi inte ens en febertermometer. Istället kände vi på barnen hur varma de var, och framför allt, gick på deras allmäntillstånd. Är ett av barnen febrig men hyfsat pigg och går att få i vätska – ingen medicin. Om vi märker att den lilla är märkbart påverkad, vi får truga med vätska eller sömnen blir störd – ja, då ser vi till att hen tar lite medicin. Vi ger barnen läkemedel med Ibuprofen och inte Paracetamol av två anledningar. Dels att Alvedeon figurerat i flera negativa sammanhang i media (även om jag inte vet om källorna är säkra så känns det ändå bra att undvika.) Dels av den enkla anledningen att våra barn tycker att flytande febernedsättande med Ibuprofen är tusen gånger godare. Våra barn har inte varit speciellt mycket eller allvarligt sjuka så vi har klarat oss ganska bra med väldigt lite receptfria läkemedel. Vi är fortfarande på samma flaska med febernedsättande som vi köpte när storasyster var liten.

Jag tycker också att det är ok att testa huskurer så länge som det rör sig om vanliga ”småsjukdomar” där endast symptomen behandlas med receptfria alternativ. Till exempel tycker jag att hosta behandlas bättre med en kopp te med mycket honung innan läggdags än med receptfri hostmedicin så det försöker jag fråga om storasyster vill ha när hon har hosta. Och när jag var gravid kom jag hyfsat långt på tipset havregryn och mandlar mot halsbränna. Men jag skulle inte använda en huskur som ett alternativ till en antiobiotikakur som en läkare skrivit ut.

 

Annonser

17 reaktioner på ”Vabbruari och hur vi resonerar kring läkemedel

  1. Det låter väldigt förnuftigt! Vi resonerar på ett liknande sätt. Dock gjorde vi missen att köpa den första flaskan flytande febernedsättande från Alvedon, eftersom vår son fått det typ 3 gånger har vi inte gjort slut på den. Men nästa gång ska även vi undvika paracetamol, efter alla skriverier har jag blivit skeptisk. Febertermometer har vi och använder ibland. Jag tyckte det var skönt att kunna kolla och slippa noja, särskilt när sonen var väldigt liten.

    • Jag tror att många köper Alvedeon för att det är det som syns mest. Vi har en sådan flaska som står på landet faktiskt, men eftersom barnen aldrig varit sjuka där så har vi inte använt den. Vi får se om vi låter den stå kvar där då det nog är mycket sällan den kommer användas (om alls), eller om vi byter ut den eftersom storasyster tycker att alvedonsmaken (skogsbär) är blä och ibumetinsmaken (apelsin) är helt ok. Vissa strider vill jag göra så lätta som möjligt…

  2. Va?! Jag har fått för mej att Ipren är dåligt och panodil är ” bra” . Vi kör bara alvedon just av den anledningen.

    • Inte lätt att veta vad som är bäst. Jag kan inte tillräckligt mycket för att veta vad som är ”rätt” egentlien, och säkert är det ovesäntligt om det är några få gånger då och då.

  3. Så sunt och klokt. Vi gör ungefär samma lika, men det febernedsättande som finns hemma till fyraåringen är en flaska panodil (som tydligen är väldigt mycket godare än alvedon). Ingen stor research bakom, mest så det har blivit. Rent krasst så går det åt så pass lite, en eller ett par febertoppar som krävt några omgångar om året att effekten av en massa annan skit nog är minst lika stor, men har full respekt för andra val. Kanske blir det en flaska ibuprofen nästa gång. Läkaren på vårdcentralen där det blev ett besök efter feber i en dryg vecka, men framförallt hosta här i vabruari rekommenderade honung, ingen effekt på någon hostmedicin som sagt. Sen dess har vi gett en tesked vid attacker och något gör det iaf… Sen använder vi nässpray också, fram till i höstas gick barnet nämligen konstant på luftrörsvidgande och kortison pga av smala luftrör (småbarnsastma som började med trolig rs andra levnadshalvåret) och har då varit rekommenderade spray. Nu verkar luftrören blivit tillräckligt stora, men nässprayen påverka fortfarande hostan/andningen åt rätt håll. /Helena

    • Jag funderade på om jag skulle skriva något om nässpray men det blev så långt ändå. 🙂 Vi har inte använt det till barnen helt enkelt av den enkla anledningen att lillebror har inte behövt, och storasyster vägrar. Och eftersom det enda som händer om hon inte tar nässprayen är att hon snörvlar och snarkar så får hon själv bestämma.

      Bra poäng att det nog inte spelar någon roll vilken febernedsättande man väljer när det är så pass sällan.

      • A var påtagligt frenetiskt snuttande nappbarn och sov så länge hon hade napp sov hon (och vi) oändligt värdelöst utan spray vid nästäppa så i kombination med läkarens råd har det fått vara så. Det är mycket lättare sen nappavslut (och sömnen generellt bättre på alla plan). Periodvis har vi kört saltvattenspray och det är ju egentligen en toppengrej för att hålla näsan ren och kanske slippa en eller annan bacill.

        Har mer ångest över arsenik-ris än medicinerna ändå. De är åtminstone vetenskapligt testade och framtagna och innehåller förhoppningsvis inte så mycket cancerogener… Vad vi ska göra med vårt risälskande barn vet jag inte riktigt dock.

      • Aha, får se hur det blir med lillebror då som älskar sin napp. Han har som tur var klarat sig från ordentlig nästäppa utan det är storasyster som varit täppt.

  4. Vi har resonerat på samma sätt. Så länge barnen är tillräckligt pigga för att dricka och vara vakna en liten stund i alla fall när de har feber – ingen medicin. Blir de däremot så slöa att de nästan inte är kontaktbara och det inte går att få i dem någon vätska, då ger vi febernedsättande (Alvedon, eftersom det är vad vården ger). DOCK har vi en liten känslig 2-åring, som förutom förkylningsastma/ansträngningsastma (som han får medicin emot) fick feberkramper härom veckan. Läkaren sa att vi ska ge honom febernedsättande om han får feber över 39 grader nu, för att slippa upprepningar. I perioder har han haft mycket eksem, som då har varit tvunget att behandla med kortisoninnehållande salvor. Vi använder väldigt lite ”receptfritt” smörj, och jag kämpar hellre med kokosolja i några extra dagar än kör med någon kräm från apoteket… Nässpray får barnen ibland – om de hostar eller får kämpa med att andas när de ska sova.

    • ja, jag har hört om flera barn som fått feberkramper de senaste veckorna, låter himla läskigt. Sa läkarna om det endast är hög feber som triggar, eller om det är i kombination med t ex slöhet eller just vid särskild känslighet?

      • Vår son fick också feberkramp för två månader sen. Läkarna sa att man kan få kramp när det är snabba temperaturskillnader. Så både när tempen går upp och ner snabbt. Men man ska veta att feberkramp inte är farligt och man får inga men även om det ser sååå hemskt ut. Det hemskaste jag upplevt.

      • Tack för informationen. Då vet jag lite vad vi ska hålla koll på och kanske ge febernedsättande även när tempen går upp väldigt snabbt.

      • Till oss sa de att feberkramper är ”vanligt” bland barn i åldern 1½-skolåldern och orsakas av att hjärnans temperaturcentrum är omoget. Det är ofarligt, men omtumlande och otäckt för föräldrarna… För de flesta barn finns en ”tröskeltemperatur”, och om den överskrids krampar de. I vårt fall hade Neo nästan 41 graders feber när han krampade; 40.6 när ambulansen kom och vi hade kylt en stund, men var tröskeln finns är individuellt. Första gången de krampar får barnen komma in till sjukhuset, men händer det fler gånger behöver man inte uppsöka vården om kramperna varar kortare tid än 5 min och kommer vid relativt höga temperaturer (men kommer de vid typ 38.5 brukar de utreda med EEG).

  5. Ja jisses vilken vinter. Jag jobbar på vårdcentral och det är extremt häromkring i år, jättemycket RS, jättemycket influensa B, hårt år med vinterkräk och en skum hög feber som sitter i i typ 10 dar. Hoppas det svänger snart. Om jag hade en liten bebis nu så skulle jag inte lämnat huset. Resonerar för övrigt som du, det jag pysslar med hemma är egen vätskeersättning – Bambi får varenda magsjuka som går känns det som.

    • Ja, men verkligen. På jobbet var vi häromveckan typ hälften borta (både vab och egna sjukdomar) och på förskolan likaså. Skulle gärna vilja veta om försäkringskassan slagit något rekord i anmälda vabbdagar. Just den där skumma febern är det många som haft (inkl mina barn). Vill gärna ha en helt sjukdomsfri vår som kompensation för den här vabruari.

      Usch, magsjuka. 😦 Peppar peppar så har mina barn varit förskonade från magsjuka, de har haft en gång vardera vilket får sägas vara väldigt lite när de ändå är 2 och 4 år.

    • Vi hade btw den sköna kombon att först hade storasysters helvetesfebern som aldrig gick över och precis när hon blev frisk, ja då kände vi att lillebror var varm och så körde han sin febervecka. Har aldrig vabbat så mycket som den här månaden…

      • Blä! Hoppas att det blir en kryare vår. Vi har också varit hemma mer sista månaden än på hela förra förskoleåret tror jag. En omgång långfeber (8 dagar med feber och extrem host här) och så även ett par dagar vid senaste förkylningen som även den medförde ett par nätter med hostterror nattetid. Ingen vetenskap bakom, men något säger mig att det här vädret med enbart temperaturer runt nollan och ingen riktig vinter är än mer gynsamt för smittspridning.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s