Två månader kvar till jul, och i år finns det för första gången med plastleksaker på barnens önskelistor. Vi plastbantar ju generellt hemma, men du som följer oss vet säkert också att vi har en ”good enough”-inställning till både plastbantningen och andra miljömässiga val. Vi försöker att välja plastfria alternativ, alternativt fundera över om det är möjligt att välja bort produkten, men i vissa undantagsfall får det faktiskt bli plastsaker ändå.
Det har gått väldigt bra att plastbanta barnens leksaker hittills men nu när storasyster snart är fem så börjar de egna önskningarna komma och då är det plastsaker bland dem. Generellt känner jag att är det något som barnen otroligt gärna vill ha så vill inte jag vara den som bara säger nej nej nej. Samtidigt känns det som att leksaker är ju inga ”måsten” och de klarar sig bra på de prylar de har, så det gäller att inte ge efter för alla önskningar heller. Jag tänker som så att ett fåtal prylar ändå får vara ok när resten av deras rum knappt innehåller någon plast alls*.
Det är tre undantag som vi gjort för barnens önskelistor i år. Jag hoppas att de kommer att vara de enda undantagen vi gör för några år framöver:
Duplo är något som vi sett som ok tidigare, och nu har vi även introducerat lego här hemma och barnen kommer att önska sig lite mer av detta till jul. Jag tycker att det är en otroligt kreativ leksak som det är svårt att hitta någon ersättare för. Lego görs dessutom av ABS-plast vilket i alla fall Naturskyddsföreningen klassar som ok, så länge den inte utsätts för hög värme.
En av bägge barnens favoritfilmer är My Little Pony och de gånger vi träffat barn som haft My little pony-figurer så har storasyster varit helt såld. Här har jag gjort så att jag dragit gränsen vid att inte plocka fram mina gamla ponnies (de har jag istället sålt på Tradera eftersom de visat sig ha ett samlarvärde). Istället får barnen önska sig ponnies av nyare snitt. Leksaksdirektivet, som reglerar vad leksaker får innehålla, skärptes kraftigt år 2007, 2011 och 2013 så jag tänker att leksaker köpta idag i alla fall är ett bättre alternativ även om det fortfarande är en mjukare plast. De kommer i julklapp även få ett ponny-slott i trä som jag köpt i vår lokala köp och säljgrupp.
Sist men inte minst är en av storasysters högsta önskningar till jul en Elsa-docka i barbiestil. Denna önskan har jag vänt och vridit på ett par gånger, både på grund av plasten och av kroppsmässiga skäl, och jag är fortfarande inte helt säker på att jag gjorde rätt som vidarebefodrade hennes önskan till barnens mormor. Samtidigt är det denna önskning hon oftast pratar om, och det är svårt att hitta alternativ som storasyster gillar. Jag har tittat på dockan Lottie, som är en mindre docka med mer ”normal” kroppsform, men som visserligen är i mjukare plast även den. En sådan kommer lillebror att få i present, men storasyster vill absolut att det ska vara Elsa i dockform. Min förhoppning är dock att storasysters docka kanske leks med under den tid som kanske kan kallas för ”Frostperioden” (som jag dock inte har någon aning om hur länge den håller på) och sedan kanske det är möjligt att plocka undan den.
Hur har ni andra resonerat kring plastbantning av barnens önskelistor och leksaker?
*De plastleksaker vi haft innan är förutom Duplo sandleksaker och badleksaker (som vi har i återvunnen plast) och de används inte lika frekvent och förvaras inte heller i barnens rum.
Ekomamma i stan 
Ja det där är inte lätt. Jag har en dotter på 5 1/2 år. Helst skulle jag ju se att hon lekte bara med obehandlade träleksaker, men tyvärr är det svårt i dagens samhälle med kompisar, media, leksaksaffär osv. Min dotter älskar också my little pony och lego bland annat. Jag kan inte neka henne detta. Och som hon leker med dessa. Jag försöker se till vad hon får, fantasi, empati, interaktion, logiskt tänkande, teknik osv osv. Det får lov att väga över. Jag kan inte heller vara den som är bara den nejsägande mamman.
Jättebra inlägg!
Våra pojkar är fortfarande för små för egna önskelistor utan vi jobbar på att får ”givarna” att förstå våra tankar kring konsumtion/leksaker och plast. Men vi kommer oxå få knäcka denna nöt framöver och jag tycker, precis som du, att man får hitta en gyllene medelväg. Förhoppningsvis uppskattar barnen våra tankar och värderingar senare i livet, trots att de inte fick den där fräcka prylen som ”alla andra” har..
Vi har också valt att ha en del saker i plast. Vi vill inte göra våra barn för udda (det räcker med att de är vegetarianer, inte får äta socker, trots sitt kön har klänning osv.). Vi har valt att köpa lego (smått och Duplo), vi har också Syllvanian families hus och möbler, samt Schelich-djur. Saker som det finns bra alternativ för ångrar jag att vi har tagit in (dockskåpen och möblerna samt bondgårdsdjuren kunde vi lika bra ha haft i trä). Lego däremot tycker jag inte att det finns något bra alternativ för!
Äldste sonen har också en hel del sportartiklar i plast eller av plastblandningar (bandy-klubbor, basketboll, fotboll, koner m.m). Där tycker jag att uppmuntran till att träna (apropå mina tidigare inlägg hos dig) får gå före min rädsla för kemikalier.
Ja, som du säger är det svårt att hitta bra alternativ för vissa saker och jag tycker inte alltid att det funkar att välja bort. Jag håller med om det du säger att jag heller inte vill att mina barn ska bli för ”udda” (vi äter inte heller kött t ex och lillebror har klänning).
Nu kände jag att jag inte gör de alls udda. Mina tycks ju ha mycket gemensamt med dina 🙂
Pingback: IN:UT Januari – Ekomamma i stan