Julklapparna känns om de flesta föräldrar suckar över så här års, och inte minst vi föräldrar som plastbantar. Att någon annan vill köpa saker till våra småttingar är ju himla fint och något att vara tacksam över, samtidigt som det inte är så kul om hemmet fylls av saker som annars undviks.
Det här är något som jag själv tycker är svårt. Hur säkerställa att barnen får okej grejer, utan att vara inne och ”beställa” barnens julklappar från deras givmilda släktingar?
Vårt närmaste lösning är att helt enkelt dela ut önskelistor med väldigt tydliga specifikationer, dvs inte ”en docka” utan ”just denna docka från xxx”. Inte alltid superkul att vara så tydlig, samtidigt upplever jag att många uppskattar att slippa tänka så mycket själva och leta efter olika alternativ. Det som vi tänkt en del på är också att lägga oss på en ”good enough”-nivå. Många släktingar vill inte beställa från någon obskyr ekowebbshop utan vill kunna handla i lokala leksaksaffären. Är det några särskilda ekoprylar vi vill ha till barnen brukar vi därför se till att köpa dem själva (brukar då bli till födelsedagarna snarare än jul då vi endast köper morgonpaket till barnen), eller lägger dem på önskelistan till dem vi vet gärna beställer på nätet. Istället har vi framför allt önskat barnen saker som känns helt ok, och som är lätta att hitta även i ”vanliga” butiker.
Det saker vi skrivit upp på barnens önskelistor är därför till exempel delar till Brios tågbana, pussel, böcker, spel, upplevelser (i år önskar till exempel barnen årskort på junibacken). Lego har vi också tyckt är ok vilket uppskattas av många släktingar som då kan gå in i vilken butik som helst. Leksaksmat finns i trä eller tyg i många leksaksaffärer så det önskade vi oss när barnen var mindre, men nu har de fullt tillräckligt.
Ett tips är också att fundera på om barnen behöver något som inte är en leksak. För mindre barn kan det till exempel vara kläder, en filt, bäddset eller en fin tavla att hänga i barnrummet. För barnet som ska börja skolan kan det vara ryggsäck, pennskrin eller liknande.
Vi har också försökt att poängtera att barnen gärna kan få en större sak tillsammans, eller att flera personer kan gå ihop och köpa något. Från barnens kusiner brukar det till exempel bli så att de kusiner som är syskon köper ett paket ihop istället för varsitt. Det är bra både för att minska antalet paket (till slut tröttnar ju barnen på att öppna) och att de genom att köpa en sak tillsammans kan köpa något dyrare och minska på mängden ”småprylar”.
Viktigt att förtydliga här att våra barn (snart fyra och sex år) än så länge svarar ”vet inte” på frågan om vad de önskar sig, så det har blivit så att det är vi föräldrar som skriver deras önskningar utifrån vad de visat intresse för och vi tycker att de inte har för mycket av. Självklart blir det ett annat läge om barnen själva önskar sig plastiga prylar eller liknande.
Ekomamma i stan 
Detta är riktigt svårt och än gör vi som ni, önskar lego, böcker och sånt som går att hitta i vanliga affärer.
Tycker även att själva mängden paket är svår att hantera. Såklart ska alla som vill få ge men det blir lätt för mycket för 3,5-åringen. Han tröttar på att öppna paket fort och vill kanske hellre ha ETT paket med något han verkligen önskar. Resten kan egentligen kvitta. Vi försöker lösa det genom att sprida ut paketen över dagarna och se till att det blir en leksak och resten kläder/böcker/saker man behöver/ätbart/pyssel/spel.
Tänker att detta blir ännu svårare med andra barnet, nu har vi ju liksom allt och behöver egentligen inte mer kläder och prylar till henne. Upplever ni att det är så?
Håller helt med, det är absolut svårare med önskningarna till lillebror. Vi har ju i princip allt i både kläd- och leksaksväg, särskilt eftersom vi inte könar barnen utan låter lillebror ärva allt från storasyster.
Böcker är en bra önskning som det går att fylla på tycker jag, det kommer ju dessutom nya roliga sådana som inte fanns när storasyster var lika gammal, sedan har vi några saker som vi aldrig köpte/fick till storasyster, och sen är det så att vi i vissa fall önskar dem samma sak för syskonsämjans skull. Men det gäller ju bara saker som är nya för dem både, förra året fick de t ex tofflor och fick då varsitt par. Nu kommer storasyster att behöva nya inför nästa vinter men lillebror kommer ju att kunna ha storasysters gamla så blir ju bara en önskan till storasyster. Och det är ett generellt mönster för både kläder och leksaker.
Det är svårt att komma på önskningar generellt tycker jag, särskilt som de dessutom bägge fyller år i början av året, lillebror inte ens tre veckor efter jul. Jag förstår ju att släktingarna vill ge, samtidigt som jag tänker att ”för vems skull”? Vi ger själva endast morgonpaket till barnen och då får de något litet som de kan sysselsätta sig med under dagen. Förra året var det ett gemensamt legobygge, och i år är det pysselböcker.
Detta med ”för vems skull?” känner jag beskriver så tydligt hur jag tänker, samtidigt som det verkar vara väldigt svårt för släktingarna att förstå det. Det låter kanske som en förolämpning för dem….