Jag har skrivit en del om vår plastbantning på bloggen och på Instagram, ofta med kommentarar som ”ja, det är ju lätt när barnen är små…” som följd. Nu börjar mina barn inte vara så himla små längre (äldsta fyller snart sex år) så tänkte skriva lite om vår plastbantning utifrån dagsläget.
Å ena sidan håller jag med om att det finns många saker som är lättare med små barn när det gäller att undvika plast – det är lättare att styra själv och barnen märker inte om saker ”försvinner” på samma sätt som större barn kan göra. De är heller inte lika uppmärksamma på vad andra barn har och vad det finns för valmöjligheter. Samtidigt är det många saker som inte behövs när barnen blir större och där plast för många är det självklara alternativet, vi behöver inte tänka på att saker ska tålas att kastas i golvet eller smakas på.
Samtidigt är det som sagt svårare när barnen får egna viljor och får upp ögonen för det stora utbudet av plastleksaker. Jag tror också att det blir svårare och svårare ju större barnen blir att ”ställa om” och börja plastbanta när de redan fyllt sitt rum med plastleksaker och pratar med kompisar om den senaste actionfiguren eller plastleksaken. Med större barn går det ju inte att rensa ut ”å deras vägnar” på samma sätt utan det gäller i så fall att själv få barnet att välja bort prylen. På så sätt tror jag att vi har det lättare nu eftersom vi försökt att undvika plastleksaker och andra plastprylar sedan barnen föddes. En väg för oss att fortsätta med är alltså snarare att minimera antalet plastprylar in än att försöka rensa ut prylar som redan kommit in.
Här är några tips som vi började med när barnen var små, men som jag tror spelar större roll nu:
Barnen följer inte med till leksaksaffären
Vi tar helt enkelt inte med barnen när vi köper leksaker eller liknande. Vanligen shoppar vi på nätet, men är det kris inför ett kalas så brukar jag gå iväg på lunchen eller någon av oss handla på vägen hem från jobbet. Endast i undantagsfall tar vi med barnen och köper present på väg till ett kalas. Vi tar också väldigt sällan med barnen för att handla kläder utan samma vanor gäller där. På så sätt behöver inte barnen mötas av det stora utbudet av prylar som finns i butikerna.
Barnen får välja, men mellan förvalda alternativ
Samtidigt vill vi inte göra alla val för barnen. När vi handlar på nätet till barnen, eller när det är dags för dem att önska sig saker till födelsedagar och jul eller liknande så brukar jag ta fram olika förslag som jag låter barnen titta på, utifrån vad jag tänker att de saknar eller om de har uttryckt att de skulle vilja ha någon typ av leksak men inte exakt vad. På så sätt får de vara med att välja men vi ser till att valmöjligheterna är hållbara och plastfria. Samma sak gäller ofta när vi köper presenter till barnens kompisar, vi kan resonera tillsammans innan om vad vi ska köpa och sedan kan jag visa barnen några förslag i någon webbshop och fråga om de tycker att det blir en bra present. Jag har tidigare skrivit om vår presentlåda där jag samlar rea- och begagnatfyndade prylar som passar som present, och där är också ett alternativ att barnen får välja en present ur den.
Vi försöker att undvika att barnen utsätts för reklam
Vi har nej tack till reklam på brevlådan och har dessutom valt att nixa vår direktreklam, bland annat för att jag var lite nojig för att få massa reklam till barnen för prylar och aktiviteter (men ändå slinker det igenom sånt ibland). Vi tittar också aldrig på reklamtv, barnen tittar på dvd:er eller på svt play/barnkanalen som är reklamfri.
Vi rensar med barnen
Vi rensar regelbundet bland barnens saker, och numera är barnen nästan alltid med. De vet att för att de ska kunna få plats med nya saker så behöver gamla saker som de inte längre leker med rensas ut. På detta sätt kan vi försöka styra att de mindre hållbara sakerna hör till dem som rensas ut.
Vi väljer våra strider
Samtidigt ska jag inte ge sken av att det alltid är så himla lätt och att barnens rum är helt plastfritt. Vi väljer dock våra strider. När storasysters enda önskning inför jul förra året var en Elsadocka (som hon sett att kompisarna på förskolan hade) så lät vi detta vara ett undantag som kändes ok. Som sagt brukar jag ta fram olika förlag på presenter eller liknande, men uttrycker barnet egna önskningar så kommer dessa självklart med på önskelistan även om de skulle råka vara i plast. Några enstaka plastleksaker i ett i övrigt plastbantat barnrum känns som ”good enough” för oss. Vi har även undantagit lego och kommer nog även till jul att släppa in pärlplattor i hemmet.
Jag vet inte om det är ovan skäl som gör att mina barn inte är så fokuserade på prylar. De pratar sällan om leksaker eller andra prylar utifrån aspekten att ”jag skulle vilja ha x eller y”. Jag gissar att det är på samma sätt som jag tänker väldigt lite på prylar eller kläder om jag undviker att gå i butiker eller att läsa glossiga magasin. Jag tror helt enkelt inte att det är sunt att hela tiden mötas av ett utbud av prylar som skriker ”köp mig!” och ser det inte som något negativt att vi väljer bort detta för våra barn.
Eller för den delen att vi håller nere antalet på barnens leksaker generellt. Det känns som att barnen har så himla mycket leksaker idag, och mina barn leker ganska lite på sitt rum utan är hellre ute i lekparken, spelar spel (både bräd- och tvspel), ritar eller pysslar. Jag tänker att de inte lider av att ha mindre mängd leksaker än sina kompisar utan att de är rika på andra sätt.
Kom gärna med fler tips för plastbantning med större barn!
På bilderna syns för övrigt några av barnens leksaker som de bägge leker med och som är exempel på hur vi försöker att hitta alternativ som är ok för både föräldrar och barn. Dockhuset som vi fyllt med trämöbler och dockor, trädjur som vi har en bondgård till, lego, docka från Rubens barn som vi tyckt varit ”good enough” även om den är i polyestertyg (men begagnatfyndad) samt barnens gosedjur. Storasyster vill ha ett gosedjur som var mer likt ett ”vanligt” som kompisarna har, och blev väldigt nöjd med isbjörnen från Under the Nile.
Ekomamma i stan 