Köp nappflaska i glas istället för i plast!

Ni har väl inte missat studien som visar att även de nappflaskor som tillverkats efter förbudet mot BPA ger ifrån sig farliga kemikalier.

Mitt tips är enkelt – köp en glasflaska istället!

Att glas kan krossas och gå sönder vet jag får många föräldrar att tveka, och även i dagens DN-artikel på ämnet skrivs att det kan vara svårt att komma ifrån plast på grund av risken att barnet slår sönder och skär sig, men glasnappflaskorna är verkligen hållbara. E behandlar sin tämligen vårdslöst och den har hittills klarat många nedslängningar från matbordet. En vän till mig hade också glasflaskor till sina barn och hon berättade att enda gången en flaska gått sönder var när den tappades från vagnen på ett marmorgolv ute. Våra flaskor från Lifefactory har också ett skyddande silikonhölje som både hjälper till att ge E ett bättre grepp, och skyddar flaskan.

Tvekar man ändå gällande glas finns flaskor i rostfritt att köpa. Den flaska vi har från Kleen Kanteen går att byta ut drickpipen mot en dinapp, och även till en sportpip när barnet växer. Vi använder denna flaska när vi är ute (eftersom gatsten trots allt är hårdare än trägolv) och så har vi glasflaskorna för hemmabruk. Funkar superbra!

Att äta som en familj

Mina matvanor är något som ofta diskuteras när jag träffar nya människor (och gamla bekantskaper också för den delen). En av de vanligaste frågorna jag får är om min man ”också äter vegetariskt?”.

Visserligen är frågan felställd, eftersom jag faktiskt inte är vegetarian längre utan bara inte äter kött, men svaret är att vi äter likadant. (Det här med vegetarianer som äter fisk är för övrigt en av de vanligaste missuppfattningarna jag hört, vilket kan vara väldigt störande för de som faktiskt är vegetarianer.)

Det var på vår bröllopsresa för tre år sedan som vi fattade det gemensamma beslutet att börja äta fisk, efter många år som vegetarianer. Beslutet var helt och hållet ett praktiskt sådant. Vi var så fruktansvärt less på att en så stor del av den resa som vi längtat efter så länge skulle gå åt att leta efter mat som vi kunde äta. Mat som, när vi väl hittade något som såg bra ut, många gånger visade sig vara totalt oätbar.

Från början var tanken att vi skulle ha fiskätandet som en nödlösning, när vi åt ute och det inte fanns vegetariskt på menyn, eller när vi blev bjudna på middag av de äldre släktingar som brukade sucka av frustration för att de inte visste vad de skulle laga. Jag tror att det var i samma veva som jag blev gravid som vi övergick till att laga fisk till vardags hemma, eftersom det pratade så mycket om fetter och omega tre som skulle vara så nödvändigt för barnet. Idag äter vi fisk 1-2 gånger i veckan.

Att det blev fiskätare av oss till slut är egentligen inte så konstigt eftersom vi båda tycker att det är väldigt gott, och till skillnad från köttet slutade med det mer av principskäl än att vi inte tyckte om det. Maken har dessutom ett nyväckt fiskeintresse och ger sig mer än gärna ut och fiskar på vårt lantställe. Helt rätt tycker jag, för ska man äta ett djur så är det inte mer än rätt att man är den som dödar det också.

Att vi äter likadant känns väldigt smidigt och för oss är det det rätta sättet. Jag vet familjer där en person är vegetarian och den andra köttätare, och där de antingen lagar vegetariskt hemma och den andra personen äter kött ibland som lunch på jobbet eller där man äter kött hemma och vegetarianen anpassar sin mat. Min efarenhet bland mina vänner är dock att alla utom en till slut övergått till den enas sätt att äta.

Hur blir det då för E? Det är en vanlig fråga som jag också får. Vi kör på vår linje ovan och E äter alltså vegetariskt och fisk. Om den dagen kommer när hon säger att hon vill äta kött så får vi ta diskussionen då. Än så länge är det vi föräldrar som bestämmer, och då är det självklart att hon äter som vi gör så att hela familjen äter likadant.

En tårta till

Glasstårtan vi serverade på kalaset fick inte E äta av trots att det faktiskt var hon som fyllde år. Man kan ju olika synpunkter på det här med socker, men vi har valt att vänta så länge som möjligt, och att låta E få smaka en liten liten sked av det goda och sedan säga stopp kändes inte som ett roligt alternativ varken för henne eller för oss.

Istället inspirerades jag av UnderbaraClaras födelsedagsfirande och gav E en liten pannkakstårta till middag. Bara pannkaka, grädde och så upptinade bär som vi plockat på landet i somras. Tårtan blev inte lika fin i formen som Claras (bland annat för att plättlaggen är borta så jag fick freestyla små pannkakor), men E tyckte att den var himla smarrig. Bästa betyget är när barnet slickar tallriken efter att allt är slut!

>Doppresent

>

Idag är vi på dop och firar E:s minsta kusin. Som present har vi med oss en flaska med drickpip från Kleen Kanteen. Tycker den är himla smart eftersom flaskan kan växa med barnet – den finns både med dinapp, drickpip, sportkort och hängkork. E har en likadan och jag tycker att den funkar superbra. Den rymmer 355 cl och det gör att den kan kännas lite tung för E att lyfta själv, men då gör vi bara så att vi inte fyller den helt, så blir det lättare.

>Nappflaskor i glas

>

I samband med att vi köpte julklappar till E:s kusiner från Ekokul, så beställde vi även hem nappflaskor i glas från Lifefactory eftersom de äntligen fått kommit in i stortimentet igen. Flaskorna är fria från bisphenol, ftalater och pcv och omges av ett silikonhölje som gör att det är lättare för barnet att hålla flaskan och som även skyddar den. En smart detalj till dessa flaskor är att man kan köpa till drickpipar som gör att flaskorna får lite längre användningstid. De kan både diskas i maskin och läggas i frysen.

Vi är supernöjda med flaskorna hittills. De känns väldigt stabila och funkar bra för E att dricka ur även om hon inte riktigt förstått sig på drickpipen ännu.

Det här med köpt gröt eller egen

Vi har hittills valt att laga egen gröt till lilla E, trots alla instruktioner om att man ska ge barnet industrigröt/välling. Anledningen till att köpegröt rekommenderas är att den industritillverkade gröten/vällingen är berikad med järn och mineraler. Jag har varit skeptiskt till detta råd, liksom jag alltid är när något industritillverkat anger att det ska vara bättre och nyttigare än hemgjort.

Tyvärr har jag inte kunnat hitta någon större information om ämnet på nätet – de siter där frågan lyfts upp tystas ganska snabbt från dietister och andra med ”ge barnet industrigröt/mat”. Jag förstår att man måste följa Livsmedelsverkets rekommendationer i de råd man ger, men det skulle ju vara trevligt om debatten kunde vara mer öppen och att de föräldrar som inte vill ge sina bebisar industrimat kan få hjälp och råd de med, och där svaren inte bara blir att köpegröten är bättre för att den ”är berikad” eller för att ”det är vad Livsmedelsverket rekommenderar”.

Det rekommenderade dagsintaget av järn för en bebis på 6-11 månader är 8 mg, enligt Livsmedelsverket. Just järnvärdet anges som en av de viktigaste berikningarna och extra viktigt för oss som vegetarianer.
En genomgång av köpegrötarnas innehåll visar att:
Hipps mildgröt för 6 månader innehåller 3,2 mg järn per 100 g.
Sempers dinkelgröt innehåller 8,5 mg järn per 100 g
Nestlés havregröt med päron innehåller 10 mg per 100 g.
Jämför vi det med skrädmjölet som vi fått tips om att göra gröt av, så innehåller Saltå Kvarns variant 5,3 mg per 100 g. Likaså havregrynen från samma tillverkare. Hirs är också rikt på järn och innhåller 5 mg per 100 g.
Som ytterligare information kan ges att en portion innehåller ungefär 30 g mjöl/grötblandning.

Det är alltså ingen tvekan om att de flesta köpegrötarna innehåller mer järn, men inte ens Nestlés gröt räcker för att täcka det rekommenderade dagsintaget om man som vi ger två portioner gröt om dagen. Vi försöker därför att tänka på järnvärdet i den övriga mat hon får i sig, och ser till att hon äter järnrika livsmedel som broccoli, aprikoser, och kikärtor, plus att vi lagar maten i gjutjärnsgröta vilket ska öka järnhalten. Dessutom försöker vi att toppa gröten med någon c-vitaminrik frukt- eller bärpuré (t ex svarta vinbär eller kiwi) för att öka järnupptaget. C-vitamin är ju tillsatt i köpegrötarna, men man behöver inte äta mycket för att få sig samma mängd vitamin. (T ex 25 g svarta vinbär för lika mycket c-vitamin som 100 g av Hipps gröt innehåller.)

Den främst anledningen till att vi vill göra egen gröt till E är dock inte att vi tror att hon får i sig mer näring av vår egen gröt, utan att vad hon inte får i sig. Köpegröten och vällingen innehåller ju nämligen en massa annat, som inte känns så nyttigt – som maltodextrin, vassle, skummjölk, palmolja, emulgeringsmedel.

För mig känns det dessutom lite fel i inställningen att det mesta näringintaget ska komma från gröt – när det finns så mycket annan god och nyttig mat! Vi försöker generellt sett tänka på näringsvärdet för stort sett allt i det vi ger till lilla E (precis som vi gör med maten till oss själva). Jag är faktiskt ganska stolt över att själv ha väldigt bra järnvärde, så pass bra att jag inte behövde äta järntabletter under hela graviditeten. Inte illa för en som inte äter kött! Jag tänker att kan jag lyckas med mitt eget näringsintag så borde vi kunna få till en bra balans för lilla E också.

PS. För den som är intresserad av att göra skrädmjölsgröt/välling så finns ett recept här. Kan verkligen rekommenderas av oss, förutom att lilla E äter den med god aptit, så luktar den fantastiskt gott (till skillnad från den köpegröt vi testat).

Även Ekonördarna på Lyckobacken delar med sig av ett recept på hemgjord gröt.

På bilderna syns skrädmjölsgröt med tranbärspuré (överst) och en gröt med havrekross toppad med kiwi (underst).

Första smakisen

>

Nu har lilla E fått sin första smakis – potatis från trädgårdslandet blandat med lite bröstmjölk. Hon gillade det! Visst såg man på henne att det var lite ovan konsistens i munnen, men hon gapade ganska snabbt efter mer och tog tag i skeden för att själv föra den till munnen. Nu blir det potatis några dagar till, och sen blir det kanske morot som står på tur.

Och eko för den lite större

Tänkte att jag skulle fortsätta på gårdagens inlägg genom att skriva lite om saker som jag redan nu spanat in i väntar på att den lilla ska bli lite större. Känns som att det är då som det här med undvikandet av plast kommer att bli en utmaning, eftersom små barn och ömtåliga material inte går särskilt väl ihop. Känns skönt att då åtminstone kunna välja en del av ”snällare” plast:


Ekokul har som sagt väldigt många bra saker, bland annat de här matskålarna. Den första är av bioplast och den andra består av återvunnen plast. Bägge är fria från ftalater, PVC och bisphenol.


Ekologiska barnmatsbutiken har flera skedset i bambu, bland annat de här som jag bara tycker är för söta.


BecoThings tillverkar denna potta av biokompositmaterial (blandning av olika biologiskt nedbrytbara material) som ska vara helt nedbrytbar i en kompost eller jorden. Den ska börja säljas i barnbutiker nu i februari och finns bland annat hos Little Bloom.