v.37 (36+0)

v.37 (LG)

Nu säger mina gravidappar att barnet faktiskt är färdigt att födas! Jag hade trott att det var minst en vecka kvar till det datumet, men internet har väl rätt. 🙂 Dessutom skrivs att nu är en lämplig tid att sluta arbeta. Själv ska jag jobba tre veckor till, men jag har lediga fredagar så det ska nog gå bra trots att det börjar kännas lite tungt. Sammandragningar skrivs det också om, och det har jag regelbundet. Och så självklart om det här med vändingsförsök om bebisen inte har vänt sig. Vilket jag trots hoppfullhet förra veckan inte tror att den har gjort. Däremot så tror jag inte att den ständigt ligger i tvärläge utan att det känns som om den roterar runt. I veckan ska jag till barnmorskan, så vi får se vad hon säger helt enkelt.

Bebisen ska nu vara ca 48 cm lång och väga ca 3 kilo.

Annonser

1 månad kvar!

lapptacksbitar

Idag är det en månad kvar till vårt beräknade datum, helt galet!

Dagen till ära har jag lagt min lediga fredagstid på bebisfixande. Känns som att en dag går fort men jag har ändå hunnit med en hel del känns det som:

  • Rensat i blöjhyllan så att småblöjorna också får plats.
  • Sytt ett till lakan till spjälsängen
  • Klippt till lapptäcksbitar. Jag sydde ett litet lapptäcke när jag väntade E och även om lillasyskonet skulle kunna återanvända den filten så känns det roligare om de får varsin sydd till sig. E:s täcke gick i grönt och gult, nu tänkte jag sy i blått och rött.
  • Köpt barnvagn! (För den som är nyfiken så blir det nog ett eget inlägg om vagnar inom kort.)

Dessutom hann jag lägga ut lite annonser och skicka lite paket med sålda saker. Behöver jag säga att jag är nöjd med dagen?

V.36 (35+0)

Nu när det börjar närma sig mer och mer finns det i princip bara en sak som jag har i tankarna – har den lilla vänt sig nu? Jag inbillar mig att jag kan ha hostat hen i rätt läge, för de senaste två dagarna tycker jag att hen inte ”tryckt ut” mot sidorna av magen så som varit vanligare tidigare, utan att jag känner mer nedåt ljumskarna och uppåt. Det kan ju vara önsketänkande också, och har jag riktig otur så har hen visst vänt sig från tvärläget, men med rumpan nedåt. Vilken spänning, jag kan inte riktigt bärga mig till barnmorskebesöket nästa vecka!

Fin amningsbehå från Exolyxica

På IN-listan i söndags fanns denna fina amningsbehå som jag fick hem i slutet av förra veckan. Jag har två behåar kvar sedan amningstiden med E, och jag kände att det var lite i minsta laget. Just amningsbehå är ett plagg som jag verkligen rekommenderar att man satsar på. De används så otroligt mycket och behöver båda hålla stödet ordentligt och ha funktionella knäppen.

Den ovan kommer från Ecolyxica och är tillverkad i 95% ekologiskt bomull. Dessutom är den riktigt stadig och enkel att knäppa upp. Nu gäller det bara att hoppas på att amningen av den lilla flyter på lika smidigt som det gjorde med E.

V.35 (34+0)

Nu känns det verkligen som att vi börjar närma oss! Det är med väldigt blandade känslor måste jag säga. Å ena sidan tycker jag att det är jättehärligt att vara gravid och ha en liten en som bökar runt där inne, och eftersom de allra troligast är sista gången så känns det som att jag verkligen vill passa på att njuta av känslan. Samtidigt går det inte att undgå att det är rätt tungt nu. Det är svårt att hitta bekväma sitt-, stå- och sovställningar, och magen är i vägen vad än jag ska ta mig för.

Samma sak är det när jag tänker på den första tiden. Å ena sidan jättespännande och härligt att bli en till, å andra sidan är jag orolig för hur tiden ska räcka till med två så små här hemma när tiden många gånger är knapp redan nu.

 

v.34 (33+1)

Det som skrivs om v.34 i mina graviditetskalenderar är att barnet är stort nu och skulle klara sig ganska bra om det föddes, även om lungorna inte är helt klara ännu. Den lilla ska vara ca 44 cm och väga ca 2,3 kilo. Dessutom skrivs en del om att hen nu kan ha vänt sig. Dock är det ganska tydligt att dessa gravidappar riktar sig framför allt till förstföderskor, så jag försöker att inte tänka så mycket på det här med tvärläget för vår lilla.

Annars rullar det mesta på. Det märks att magen är stor nu, jag har svårt att böja mig ner och har oftare halsbränna än tidigare. Det är tur att jag har en liten hjälpsam E hemma som gärna hjälper mamma av med stövlarna och tar upp saker från golvet. Att jag ofta får bära henne upp för trapporna eller jaga mig svettig för att få henne att klä på sig overallen på förskolan är en helt annan sak.

 

Barnmorskebesök

Igår var jag hos barnmorskan igen, nu har jag börjat gå varannan vecka vilket känns ganska bra för det gör att jag börjar inse att det börjar närma sig. Så här såg värdena ut den här gången:

Hb 120
glukos 5,2
Blodtryck 105/70
Magmått 31
Hjärtljud 134

Järnvärdet hade gått upp lite sen förra gången vilket kändes bra. Dessutom lugnade barnmorskan mig med att bebisen säkert kommer att vända på sig. Dels är det fortfarande tidigt, och sen sa hon även att det kan vara en annan sak om de ”gosat ner sig” med rumpan först, men när de ligger på tvären sådär så brukar de vända sig. Att maken sedan när jag kom hem hade exempel på bebisar som legat på tvären hela tiden och då det blivit snitt var ju en helt annan sak…ibland borde vissa personer veta när de ska hålla tyst…;-)

Ultraljudsrapport

Så har vi fått titta på den lilla igen. Alltid lika roligt! Skönt dessutom att få veta allt ser bra ut så här långt. Ultraljudssköterskan frågade innan om vi visste var det var, och när jag svarade nej och att vi inte ville veta så sa hon att ”då mäter vi lårbenet från sidan”. Syftet med ultraljudet var att mäta tillväxten, och denna lilla verkar växa på bra. Hen var lite större än genomsnittet, men inte lika stor som sin syster var vid samma tillfälle.

Jag fick också veta att den kroppsdel jag brukar känna på höger sida är huvudet och den som brukar puta ut till vänster är rumpan. Den lilla ligger alltså på tvären! Inte undra på att jag känner tryck i bägge sidorna ibland. Nu hoppas jag bara att den lilla tar sitt förnuft till fånga och ser till att vända sig hyfsat snart, för särskilt peppad på snitt är jag inte.

Vecka 33 (32+0)

Tiden går bara snabbare känns det som. Känns som nyss jag sa ”10 veckor kvar!” och nu tickar det nedåt i rask takt. Räknaren (som jag inte lyckas installera på bloggen) visar 54 dagar kvar till beräknat datum, och det är ju faktiskt inte mycket.

Enligt Vårdguiden tänker många på förlossningen nu, och ja, tanken har slagit mig att jag ska genomgå en sådan igen. 😉 Häromdagen tittade jag på ‘”Barnmorskorna” på tv och då blev det hela bra mycket verkligare kan jag lova. Känns både läskigt, nervöst, spännande och roligt. Blandade känslor alltså. Jag har en hel del förhoppningar inför den här gången, men det är väl bara att haka på och se vad som händer när den lilla väl bestämmer sig för att komma ut. Jag ska till barnmorskan senare i veckan och jag gissar på att vi kommer att prata en del om förlossningen så jag kanske skriver mer om det då.

v.32 (31+0)

Nu ska den lilla väga två kilo och vara cirka 44 cm lång. Inte konstigt att det känns som att hen försöker att bryta sig ut ibland. För mamman ska viktökningen nu ta fart ordentligt. Hittills är jag uppe i 12 kilo plus, får se om jag slår de 18 som jag gick upp med E. Är inte superkul att bli tyngre och tyngre, men efter E gick jag ner väldigt fort så jag hoppas på samma sak nu. Känns hur som helst skönt att vi passerat tio-veckorsgränsen för hur lång tid som är kvar.