Tre enkla eko

1. Även om du tar med mat i en plastlåda till jobbet, lägg ut maten på en tallrik innan du värmer den. På så sätt minskar du i alla fall plastens påverkan på maten.

2. Tar du buss, tunnelbana eller rent av bilen till jobbet? Kolla upp alternativen, och om det skulle kunna vara möjligt att gå eller cykla. Ofta tar ju bussen omvägar för att plocka upp fler folk, och många stopp tar ju självklart extra tid. Kanske blir det inte en så stor tidsförlust att gå eller cykla istället. Tänk dessutom på den vardagsmotion du får, och de pengar du kan spara på att inte köpa färdbevis.

3. Investera i en bra tesil och köp på dig några goda ekoteer i lösvikt istället för att använda individuellt packade påsteer. Om du ändå föredrar påste så finns det varianter som inte är individuellt förpackade.

PS. Gillar du te och vill veta mer om ekoteer, läs den fina bloggen My Cup of Tea här på LivingGreen.

Potträning pågår

Nu är vi med potta! Efter att ha pratat om saken i ungefär ett halvår slog vi till slut till och beställde en Beco-potta från Litte Bloom. Pottan är tillverkad av en blandning av olika biologiskt nedbrytbara material och ska kunna brytas ner  i en kompost eller liknande på bara några år.

Potträning pågår alltså. Fast jag önskar att vi startade när E var mindre, för just nu verkar hon tycka att pottan är lite läskig och vill absolut inte sitta på den. Hoppas att det ger med sig snart.

Presenter


E:s födelsedagspresent – badleksaker i naturgummi

Det här med presenter vet jag är ett känsligt ämne, och ändå tänkte jag ta upp det på nytt. Varför, kan man fråga sig (inklusive jag själv).

Det började med att vi fick frågan om vad E fått i present av oss på sin ettårsdag, det har jag ju inte skrivit om på bloggen. Svaret är vi tidigt bestämde oss för att ge E få presenter. Hon är så liten att hon inte riktigt förstår vad en present är, vi tycker inte att hon behöver ha supermycket leksaker, och vi visste att hon skulle få en del andra presenter.

Till sist bestämde vi oss för att köpa två saker: Ett maracas-ägg eftersom hon fullkomligt älskar de som finns på öppna förskolan, och något som vi tycker att hon borde ha, nämligen badleksaker. Det är badleksakerna som gett upphov till hela det här inlägget, eftersom badleksaker var något hon egentligen redan hade.

Helt vanliga badleksaker i mjuk plast från Kina. Jag kände redan när E fick dessa badleksaker i julklapp att jag inte tyckte att det var så jätteroligt, men vi lät henne ändå ha dem i badet eftersom det var en present. Efter några bad bestämde jag mig dock för att plocka bort leksakerna på grund av min egen obehagskänsla. Fel eller rätt?

Det kommer att komma en dag när E själv har synpunkter på vad som är en bra och dålig present, det vet jag. Men så länge jag kan utöva mitt moderliga överseende kring vad som är bra och dåligt för henne så kommer jag att göra det. Nu när hon är så liten känns det dessutom viktigt att göra det, eftersom hon gärna stoppar saker i munnen. Jag mår dåligt som mamma av att stå och se på när hon sitter och snuttar på plast av den typ som det varnats om i media den senaste tiden. För mig är hennes hälsa det viktigaste, och jag vill helt enkelt inte att hon suger på plast som jag vet kan innehålla otrevliga ämnen.

Jag kan förstå att inte alla håller med, särskilt inte om man inte ser på plast på det sättet (eller genusriktade leksaker med för den delen). Men om vi gör om exemplet: Säg att du tycker att det absolut är fel att barn ska leka krig/med vapen. På födelsedagen/julafton kommer en snäll släkting och ger ditt barn just den typ av vapen som du är emot. Låter du barnet behålla och leka med vapnet just för att det är en present, eller plockar du undan det vid ett väl valt tillfälle?

Fast egentligen hade jag inte tänkt att det här inlägget skulle handla om huruvida man skulle plocka bort presenter från sitt barn (eftersom jag redan vet hur jag ställer mig i frågan), utan snarare om vad man gör med de saker man plockat bort. Det behöver dessutom inte vara presenter, utan kan också vara ärvda saker som man till exempel fått i en kasse med uppmaningen ”ta vad du vill ha och gör vad du vill med resten”, eller saker man helt enkelt rensat ut av olika anledningar.

Vi har några sådana saker i vårt hem nu, och min fundering är om jag ska ge dem till vänner och bekantas barn, eller till den närliggande Stadsmissionen. Kan man ge bort saker som man inte tycker är lämpliga och till och med farliga för sitt eget barn, till ett annat? Ska man alltid föregå med gott exempel, även om man vet att barnets föräldrar inte har samma åsikter och barnet har massvis med leksaker av den typen hemma (till exempel plastsaker)?

Dessutom kanske det ska tilläggas, behöver det ju inte heller vara barnsaker, det kan också vara fina burkar i plast, krämer, husgeråd eller vad som helst.

Hur resonerar ni andra i frågan?

>Vilken gran ska man ha?

>Egentligen är jag väl lite för sent ute med det här inlägget, då de flesta svenska hushåll troligen redan köpt gran. Dock är detta en fråga som återkommer år efter år: Vilken gran är mest miljövänlig – den äkta eller plastvarianten?

Enligt Egentligen är plastgranen miljövänligare om den behålls i över tio år, men då är detta endast kopplat till koldioxidpåverkan. En riktig julgran har ett koldioxidavtryck på 3,5 kg, medan en plastgran har ett koldioxidavtryck på 40 kg, enligt den mätning som Egentligen hänvisar till. Dock finns det fler aspekter att ta hänsyn till. Plastgranar är oftast tillverkade av PVC, som när det förbränns kan bilda giftiga och cancerogena dioxiner. Dessutom innehåller granen ofta ftalater, som kan vara hormonstörande och misstänkt cancerogena.

Det som kan vara bra att tänka på om du köper en vanlig gran är att försöka hitta en så närproducerad som möjligt. Många granar är huggna i Danmark och transporterade hit, vilket så klart är sämre ur miljösynpunkt än en som inte behöver transporteras lika långt. Det är också bättre att satsa på en vanlig gran än en ädelgran, då den senare kräver mer konstgödsel och bekämpningsmedel än vanlig gran.

Det bästa är kanske att göra som min mormor, som planerade ett gäng granar när min mamma var liten. Kanske har du en plats på tomten som passar perfekt för en liten granodling?

>Nappflaskor i glas

>

I samband med att vi köpte julklappar till E:s kusiner från Ekokul, så beställde vi även hem nappflaskor i glas från Lifefactory eftersom de äntligen fått kommit in i stortimentet igen. Flaskorna är fria från bisphenol, ftalater och pcv och omges av ett silikonhölje som gör att det är lättare för barnet att hålla flaskan och som även skyddar den. En smart detalj till dessa flaskor är att man kan köpa till drickpipar som gör att flaskorna får lite längre användningstid. De kan både diskas i maskin och läggas i frysen.

Vi är supernöjda med flaskorna hittills. De känns väldigt stabila och funkar bra för E att dricka ur även om hon inte riktigt förstått sig på drickpipen ännu.

>Vattenflaska i aluminium

>

Med två picknickar förra veckan känns det som att utesäsongen verkligen har dragit igång, så jag kan visa upp mitt senaste inköp – en vattenflaska från SIGG. Inget mer köp av flaskvatten för min del! Eller, eftersom jag redan är restriktiv med flaskvattenköp, är det snarare inget mer påfyllande av köpvattenflaskor i plast som gäller. Det känns väldigt bra, eftersom jag har läst (men minns såklart inte var) att petflaskorna släpper lite gift från plasten för varje gång de fylls på.

Flaskan är tillverkad i ultralätt okrossbar aluminium, och finns i flera olika storlekar. I nätbutikerna (t ex outnet.se) finns extremt många olika designer av flaskan, men de finns även på Naturkompaniet och Playground. Jag valde en 0,6 liters flaska med mönstret ovan. Den passar perfekt i ”flaskfacket” på skötväskan även om det snarare är 0,4 litersflaskan som är i nappflaskestorlek. Eftersom jag bara haft den i några dagar kan man inte säga att jag testat den fullt ut än, men det bådar ju gott att Pernilla, som skriver bloggen It’s easy beeing green, är så nöjd med sin.

>Gift i plastleksaker för barn

>Idag publicerar flera tidningar ett TT-telegram, som anger att var tredje testad plastprodukt läckte ut giftiga ämnen. Bland de testade produkterna fanns badleksaker och flytkuddar för barn. De nyinköpta plastsakerna fick ligga i vatten 1-3 dygn. Lakvattnet blev akut giftigt för vattenloppor.

Någon mer än jag som känner att de fått vatten på sin kvarn gällande plastleksaker? Skulle ju vara trevligt om sådana här tester skulle kunna påverka till det bättre, men tyvärr är jag tveksam då ekonomi brukar gå före säkerhet allt för ofta.

Mer om plast: symboler

Det har blivit en del inlägg om plast den senaste tiden, och det är verkligen ett ämne som jag försöker att lära mig så mycket som möjligt om.

En bra hjälp som jag funnit är denna förteckning över plastsymboler och återvinningsmärken. De flesta plastförpackningar har på sin undersida en symbol som ser ut som en trekant med en siffra i, och denna siffra visar vilket material plastförpackningen huvudsakligen är gjord av, som i exemplet nedan:

Tyvärr har inte alla förpackningar märkningen, då det inte är något krav inom EU på att plastmaterial måste märkas

Det finns sju siffror och innehållet i dessa är följande:
1 = PET (Polyetentereftalat)
2 = PE-HD – Polyetylen med hög densitet
3 = PVC
4 = PE-LD Polyetylen med låg densitet
5 = PP – Polypropen
6 = PS – Polystyren
7 = O* (Övrig plast vilket kan vara bisfenol 7, polykarbonat samt ABS-plaster och polyamid)

Enligt Sund.nus framställning ska förpackningar märkta med siffrorna 3, 6 och 7 helst undvikas. Siffrorna 2 och 4 anges ha låg risk om de inte upphettas och 1 och 5 anges ha låg risk generellt.
Sund.nu rekommenderar dessutom att man inte återanvänder plastförpackningarna för något annat än de är avsedda för, t ex att värma mat i glasslådor eller att fylla en PET-flaska på nytt för att ta med på picknicken.

>Plast och second hand

>Jag fick en kommentar på ett tidigare inlägg som tog upp frågan kring att köpa plastsaker begagnade och om detta var bra eller inte, och tyckte detta var ett så intressant ämne att jag vill ta upp hur jag resonerar kring saken i ett eget inlägg:

Det finns framför allt två anledningar till att jag försöker att undvika plast i så stor utsträckning som möjigt. En av dessa handlar om plastens miljöpåverkan; om tillverkning, återvinning och nedbrytbarhet. En av anledningarna till att jag började fundera i dessa banor var en artikel i tidningen Filter (nr 1/08) som handlade om var plasten tar vägen efter att vi använt den. Tyvärr finns inte artikeln tillgänglig på webben, men tidningen ska kunna beställas eller hittas på bibblans arkiv för den som är intresserad av att veta mer.

Utifrån dessa aspekter kan man ju se det som en fördel att köpa plastsaker second hand eftersom dessa då används ytterligare en gång istället för att slängas. Plasten är ju redan tillverkad och man bidrar inte till nytillverkning på samma sätt som om man skulle köpa varan ny.

Den andra anledningen till att jag helst väljer bort plast handlar om innehållet i plasten. Många plastprodukter innehåller ftalater, BPA eller andra kemikalier. Till skillnad från till exempel tyg, där man kan ”tvätta ut” kemikalierna så försvinner inte dessa ämnen ur plasten vid långvarig användning vilket gör att även begagnade plastsaker kan ha dessa kemikalier kvar.

Finns det något alternativ så väljer jag därför i första hand att köpa saken i ett annat material, även om det då medför att saken behövs köpas ny. Sedan måste jag ändå tillägga att jag tycker att det finns ganska många bra alterntiv till plastsaker även begagnat. Till exempel är det nästan lättare att hitta ”rena” köksprodukter begagnade då mycket nytt är klätt i teflon, men det är som sagt inte fallet med allt och för mig får då materialinnehållet i sådana fall gå före viljan att köpa begagnat.

Och eko för den lite större

Tänkte att jag skulle fortsätta på gårdagens inlägg genom att skriva lite om saker som jag redan nu spanat in i väntar på att den lilla ska bli lite större. Känns som att det är då som det här med undvikandet av plast kommer att bli en utmaning, eftersom små barn och ömtåliga material inte går särskilt väl ihop. Känns skönt att då åtminstone kunna välja en del av ”snällare” plast:


Ekokul har som sagt väldigt många bra saker, bland annat de här matskålarna. Den första är av bioplast och den andra består av återvunnen plast. Bägge är fria från ftalater, PVC och bisphenol.


Ekologiska barnmatsbutiken har flera skedset i bambu, bland annat de här som jag bara tycker är för söta.


BecoThings tillverkar denna potta av biokompositmaterial (blandning av olika biologiskt nedbrytbara material) som ska vara helt nedbrytbar i en kompost eller jorden. Den ska börja säljas i barnbutiker nu i februari och finns bland annat hos Little Bloom.