Vi lever ”good enough”

När det gäller att leva hållbart är det lätt att drunkna i alla ”borden” och tankar kring hur vi skulle vilja leva. Tyvärr tar det väldigt mycket tid och ork att alltid välja rätt och det är något som jag som småbarnsförälder redan har ganska knappt av. Min filosofi är därför att ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Jag tänkte därför skriva lite mer om hur vi resonerar när vi försöker att leva efter någon slags ”good enough”-inställning. För varje steg är bra, men ska varje steg bli perfekt så är risken att det inte blir några steg alls. Bättre då att lägga sig på en lagom nivå som gör att orken finns, och det här är lagom nivå för oss.

  • Vi plastbantar, men hittar vi inget bra plastfritt alternativ så försöker vi i alla fall välja bättre plaster i stället för att välja något helt som vi faktiskt behöver eller som barnen väldigt gärna vill ha. Till exempel har barnen badleksaker i återvunnen plast, de har lego och pärlplattor. Vi har även matlådor med plastlock och vissa andra köksprylar som vi har svårt att klara oss utan.
  • Vi kör gärna med huskurer och håller nere vår läkemedelsanvändning när det går, men vi har vaccinerat barnen och tvekar inte att låta de ta en antibiotikakur om det behövs.
  • Vi försöker att köpa eko produkter när det gäller kläder och leksaker, men favoriserar begagnat och bryr oss då mindre om märkningar.
  • Vi försöker att köpa ekologisk mat, men finns inte ett ekologiskt alternativ eller prisskillnaden är för stor så köper vi det konventionella alternativet.
  • Vi tillämpar gärna ett nära föräldraskap med samsovning och liknande, men har gärna barnvakt för att få egentid som par (och för att barnen tycker att det är så himla kul).
  • Vi reser, trots att vi vet att det är miljödåligt, men försöker att inte göra det så ofta, att vara borta länge, att undvika mellanlandningar och ta tåget de sträckor som det funkar.

Några saker som vi inte kompromissar med är dock att vi undviker fleece och plasttryck på barnens kläder, vi köper alltid ekologisk frukt och kaffe, och att det är viktigt för mig att ha kroppsvårdsprodukter som är ekologiska/naturliga.

Vad är ”good enough” för dig och vad kompromissar du inte med?

Annonser

Önskelista

onskelista

Nu när bägge barnen firat sina födelsedagar är det snart mammans tur. 😀 I år har jag faktiskt skrivit en önskelista och tänkte visa lite bilder på några saker som jag önskar mig.

Dels är det saker som jag håller på att slita ut och där jag passar på att önska mig ekovarianter – tofflor, yogamatta och morgonrock. Dels lite kroppsvårdsprodukter som jag hört väldigt gott om och som vore roligt att testa när mina nuvarande varianter tar slut (vilket för alla utom ansiktscremen är typ inom de närmasta veckorna) – ansikscreme, kroppsolja och handcreme. Det vill säga saker som jag ändå behöver, men som vore lite roligt och lyxigt att få i present.

Eftersom jag nyligen kommit på att ett enkelt sätt att förnya här hemma är genom att variera detaljer som textilier och ljuslyktor så peppar jag just nu på sådant i vårfärger som grönt och gult. Egentligen borde en gul filt från Klippan också vara med på listan men nån måtta på prylar till hemmet får det vara på MIN önskelista. 😉

Storasyster tycker just nu att det är väldigt spännande med födelsedagar och överraskningar (hon har fullt upp med att pyssla teckningar och halsband i present till oss i familjen) så det kommer att bli lite extra kul att fira även min egen födelsedag.

1. Ekologisk yogamatta 2. handcreme från c/o Gerd 3. Beeswax Body Oil från Moonsun Organics 4. morgonrock i ekobomull från Åhlens 5. ansiktscreme från Maria Åkerberg 6. Kivi Ljuslykta från Ittalla 7. tofflor i ekologiskt skinn från Flattered 8. Målarbok för vuxna, t ex Hemliga Trädgården

 

Söndag Deluxe

sommar

Den här veckan är vår extremt långa sommarsemester till ända och imorgon börjar vardagen igen. Precis som väldigt många andra tycker jag att sommaren har varit helt fantastisk, trots att vi inte har gjort något särskilt, eller kanske just därför. Vi har anpassat oss efter väder och humör och gjort både kortare och längre utflykter. Den långa listan som jag gjorde i början av sommaren med allt som skulle behöva fixas här hemma, den blev liggande (förutom att vi fixade i ordning balkongen), och det var nog lika bra. Det har verkligen varit skönt att kunna vara ledig utan att ha några andra måsten är de nödvändigaste (som att vi behöver mat och rena kläder).

Samtidigt ska det blir lite skönt att få till vardagen igen och jag tror framför allt för storasyster kommer det att bli himla kul att träffa kompisarna på förskolan igen. För lillebror blir det imorrn första förskoledagen, och jag hoppas och tror att han kommer att tycka att det är lika kul som sitt syskon. Han har ju lite av vanan redan inne eftersom han varit där och hämtat och lämnat storasyster varje dag och busat med pedagogerna och barnen. Förberedelserna för lillebrors inskolning blir lätta för oss också. Eftersom lillebror ärver allt efter storasyster så har han redan en komplett höst- och vintergarderob som dessutom är namnad. Dessutom känns det tryggt att vi redan vet att förskolan är jättebra.

Recensionsvecka!

Vi har fortfarande semester, men nu på hemmaplan, och försöker att vara ute och njuta av vädret så mycket det går. För att det inte ska bli tomt här på bloggen tänkte jag samla ihop lite skönhetsinlägg jag tänkt pytsa ut och istället köra en recensionsvecka! Förhoppningsvis täcker jag in de produkter jag fått förfrågningar om, är det någon som saknas är det bara att fråga!

Vi hemestrar!

hemester

I år kör vi en kombination av att vi semestrar hemma i stan och att vi har några veckor på lantstället. Det känns lite ovant att inte planera någon resa, men samtidigt inser jag när jag räknar tillbaka de senaste åtta åren att vi bara har semestrat utomlands hälften. Visst har jag då och då känt att ”nej, vi bokar en sista minuten i alla fall”, särskilt när kompisar postar fina medelhavsbilder på Instagram, men egentligen känns det väldigt bra i och med att vi har ett par större projekt att ta tag i här hemma. Plus att jag vet av erfarenhet att det inte behöver vara någon semester att resa med en 1,5-åring så det är nog bra att spara utlandsresandet till nästa år. Att hemestra är ju dessutom en bra sak både ekonomiskt och med tanke på miljön.

Nu när vi haft några fina veckor har vi i stort sett varit hemifrån till morgon till kväll och besökt parker och grönområden i närområdet, gärna med bad/plaskmöjligheter för de små. Vi har haft med oss picknicklunch och ätit glass nästan varje dag (semesterlyx!). Tyvärr började solveckorna med att makens cykel gick sönder så vi har mestadels promenerat och åkt kollektivt, men nu är den lagad och vi planerar att göra lite cykelutflykter och utforska områdena som omger oss. Blir vädret sämre har vi några alternativ på utflyktsmål som roliga museum och liknande.

Någon annan som hemestrar i år?

 

Evighetsprojektet

lagningskorgen

Idag ligger jag hemma själv och kurerar en förkylning medan maken och ungarna är i parken. Egentligen kanske jag borde ligga på soffan och läsa en bok, se någon film eller ta en tupplur, men eftersom jag är som jag är så har jag istället tagit fram ett av mina evighetsprojekt – lagningslådan. Här hamnar allt från kläder som saknar knappar eller fått ett hål till stora omsyningsprojekt av typen ”den här klänningen ska bli en kjol och en topp”. Oftast är lådan halvfull, eller som nu så proppfull att trycker jag in ett plagg till så ramlar ett annat ut på andra sidan.

Jag har två mål med lådan under sommaren: Det första är att den för första gången ska bli tom! (Vilket troligen kommer att sluta med att jag får ge upp några omsyningsprojekt som får gå vidare till Stadsmissionen.) Det andra är att maken också ska ta ansvar för hemmets lagningsbehov. Hoppas att båda ska kunna gå i lås.

Långhelg på lantstället

landet

Det finns inget som en långhelg på lantstället för att ladda batterierna! I alla fall om jag reser ensam med ett (lite större) barn och mormor och gammelmormor finns där för att avlasta lite då och då. Maken och lillebror fick tråkigt nog stanna hemma på grund av sjukdom, men det var lyxigt både för storasyster och mig att få ha lite egentid med varandra. Förutom att hänga med henne har jag och min mamma röjt på vinden (där jag gjorde stora klädfynd i en låda märkt ”till mattrasor”, nästan tur att jag inte har IN:UT-listor längre 😉 ), bakat paj, varit på loppis och bara gått runt i trädgården och tagit det lugnt. Det är verkligen lyxigt att ha ett lantställe i familjen! Även om jag älskar att bo i stan så är det skönt att få komma ut på landet och få en del av det livet också.

Föräldraledigheten som inte blev som jag tänkt den

barnen

Lillebror har hunnit bli ett år och fyra månader och som ni som följer mig på Instagram kanske har sett så är det fortfarande jag som är hemma med honom.  När jag möter de barn som är i lillebrors ålder vars mammor jag hängde med i början av föräldraledigheten så körs de nu i vagnarna av sina pappor och det får mig att skämmas riktigt ordentligt. Det var helt enkelt inte så jag hade tänkt det och det känns surt, riktigt surt.

När vi planerade föräldraledigheten var mitt enda önskemål att jag ville vara hemma längre än med storasyster då jag började jobba när hon var sex månader och det var tufft med amningsnedtrappningen. Maken hade precis avslutat en längre utbildning när lillebror föddes och ville komma igång och jobba in sig på ett nytt jobb så vi tyckte att det skulle vara lagom att jag var hemma första året och att maken sen tog de kvarvarande åtta månaderna innan lillebror började förskolan.

Att det inte blev så beror på att jag under föräldraledigheten blev uppsagd. Själva uppsägningen känns faktiskt ganska bra eftersom det ändå var läge för mig att röra på mig, men det gjorde att det blev knas för oss när vi skulle planera föräldaledigheten. ”Aha, ekonomin” är kanske första tanken. Nej, förutom att jag har bra skyddsnät tack vare facket så är vi ju hyfsat minimalistiska och bra på att anpassa oss efter budget så det skulle inte vara några problem. Vi har faktiskt klarat ett halvår när jag var föräldraledig med storasyster och maken pluggade och det funkade fast det var tight. För mig handlar det nog främst om att skulle vi bytt vid årssiftet så skulle det betytt att jag skulle vara arbetslös och av någon anledningen var jag himla rädd för det. Jag trodde i min enfald också att det skulle gå snabbare än vad det gjort att fixa nytt jobb och att jag bara skulle ta lite ”extra tid”, kanske någon månad, och sedan skulle vi kunna byta ändå, men så har det hela bara flutit på och vips är vi framme vid sommaren och sen är lillebror ett förskolebarn!

Min långa föräldraledighet väcker två tankar hos mig. För det första hur viktigt det är att faktiskt dela. För jag ska inte sticka under stolen med att just nu är vi otroligt ojämställda (vilket är lätt hänt när en är hemma och projektleder vardagen och den andra jobbar på) plus att jag periodvis känt mig väldigt slutkörd av att sitta med hela familjeansvaret. Det bästa sättet att råda bot på det är att byta så att den andra får vara hemma. Det märktes så himla tydligt när vi körde det här racet förra gången. Det här gången kommer det att vara mycket kämpigare att komma tillbaka till en mer jämställd vardag med två arbetande föräldrar, än hur det var förra gången när vi turats om att vara familjens projektledare.

Det andra är att reaktionerna från omgivningen känns så olika beroende av kön. Att jag som mamma tar nästan hela föräldraledigheten på grund av uppsägningen ses som helt naturligt, men jag kan inte låta bli att fundera på hur det hade låtit om det varit maken som hade blivit uppsagd. Jag tänker på hur det var när storasyster var bebis. Maken var som sagt student då och att jag var ledig första halvåret var en riktigt ekonomisk prövning, och ändå fick jag kommentarer om att vi bytte så tidigt. De studerande mammor jag känt har i de flesta fall tagit hela föräldraledighen utan att någon höjt på ögonbrynen. Ekonomin verkar bara funka som argument när det är kvinnan som är den som är lågavlönad. (Vilket är i enlighet med studier som visar att det här med att det handlar om ekonomin när det avgörs vem som är hemma inte riktigt är sant.)

Hade jag fått göra om planeringen för det senaste halvåret så hade jag inte lagt upp det så här, det är en sak som är säker. Även om maken inte hade fått köra samma race som jag om han var förädraledig och jag arbetslös (eftersom då skulle vi ju båda befinna oss hemma) så hade det varit en bättre lösning som också gett mig mer tid att faktiskt söka jobb. Jag skulle nog också varit mer öppen för alternativa lösningar, som att maken skulle vara hemma 50%. (Det var för övrigt en pepp jag hade inför föräldraledigheten, att kunna varva föräldraledighet och jobb och kanske jobba 50% var efter den första intensiva amningsperioden.)

Det enda som känns positivt i det här är att maken faktiskt var hemma längre förra gången, och att vi faktiskt haft en hel del tid ihop då maken haft tid mellan jobb, semester, och att maken nu kommer att ta föräldraledighet under min uppsägningstid. Av lillebrors första ett och ett halvt år kommer maken att ha varit hemma (tillsammans med mig) i åtta månader. Det känns inte lika bra som om vi hade delat på föräldraledigheten, men är alltid något.

Avslutningsvis kan jag bara säga att den här upplevelsen har fått mig än mer övertygad om att vi behöver ha en delad föräldraförsäkring. Jag hade mycket hellre sluppit att själv göra det här valet som jag egentligen inte kände att jag ville, men ändå gjorde för att jag tyckte att jag ”borde” och nu ångrar som tusan. Jag hade nog känt mer bekväm med att vara arbetslös och min man hemma om det bara fanns det valet. Och jag vet att det finns skäl som gör att det är svårt för vissa familjer att känna sig bekväma med att dela rakt av (och då menar jag inte att en tjänar 25 000 och den andra 75 000 och tycker sig förlora på att dela* utan par som verkligen har problem med ekonomin), men då menar jag att det behöver lösas på något annat sätt än att en person tar hela ledigheten.

 

Och PS. Såklart fattar ni väl att jag ändå uppskattar att få ha varit en så stor del av mina barns vardag under den här tiden. Det ÄR en lyx att få vara hemma och få all denna tid med barnen och att kunna fika och leka med andra föräldralediga och deras barn.

*Läs gärna Oxhens inlägg på temat ”skyll inte på det ekonomiska när det egentigen handlar om prioriteringar”. Det är alltså INTE sådana exempel jag menar, utan det rör sig om undantagsfall som jag kan se har ekonomiska svårigheter och där en person verkligen tjänar pyttelite och den andra inte tillräckligt för att lägga undan, dvs personer som troligen har ekonomiska svårigheter att få det att gå ihop redan innan föräldraledigheten kommer in i bilden. Och för att förtydliga ytterligare – det är alltså inte ett ekonomiskt val för oss det här, utan en prioriteringsfråga, som som sagt helt klart blev en felprioritering.

 

Vardag i april

vardag_april_3

Nån som saknar mitt vardagsbloggande? Jag gör det i alla fall lite. Till viss del täcks behovet av Instagram, men vissa saker passar helt enkelt bättre i den skrivna formen än den bildliga. Samtidigt är det knepigt eftersom barnen (framför allt storasyster) börjar bli större och därmed vad jag tycker också i behov av större integritet. Ibland tänker jag tillbaka på mitt anonyma bloggande med längtan, men samtidigt gillar jag den här bloggen en hel del den med. 🙂

Den senaste tiden har vi i alla fall hängt på balkongen en del, jag har försökt dra igång en ny växel  i mitt jobbsökande, fikat alldeles för lite och fått en del gjort hemma (till exempel syns nya mer praktiska stolar på bild ovan). Lillebror är nu snart ett år och fem månader, en period som jag minns som en av de tuffaste med storasyster med mycket ”kan själv” och aldrig sitta still. (Fast i retrospekt kan jag tänka att mycket berodde på min egen förmåga att hantera det som nygravid och otroligt illamående och känslig.) Kanske är det dessutom annorlunda med ett småsyskon för just nu tycker jag att det är fantastiskt att lillebror blir större och mer ”med”. Syskonen kan göra så himla mycket mer tillsammans och det känns som att de börjar få ett helt annat utbyte av varandra. Just nu tycker jag att det känns som att föräldraskapet bara blir roligare och roligare (även om det är himla tufft stundtals) och att jag vid varje ålder säger att ”NU är de så himla roliga”.